För mycket att göra

Johanna leker med masker. Från den femte delen i Johannasviten som jag tuschar på. Hade räknat med att ha allt material grovtuschat innan maj, men det kan jag nog glömma. Sedan jag började på praktiken har tiden bara rusat iväg okontrollerat och ibland känns det som att jag nätt och jämt lyckas hålla ihop tillvaron. Jag glömmer bort saker, slarvar bort saker och är allmänt virrig (i större utsträckning än tidigare, får jag väl tillägga). Nåja, det är i alla fall sista kapitlet som jag håller på med.

Och snart är det ju dags för SPX! Jag har satt torsdag nästa vecka som deadline för Agnosis #9. Då måste jag ha allting finputsat och klart. Har fortfarande en sida att fylla ut där jag hade tänkt att teckna något kort, självbiografiskt. Fick alldeles nyligen en passande idé till det. Eftersom jag varit så inställd på gudar, döingar och svartklädda prästinnor den senaste tiden, var det faktiskt lite svårt att byta läge till den betydligt blygsammare vardagen. Men det ska nog gå bra, det här. Jag har som mål att skissa färdigt sidan nu i helgen och, om det blir tid över, tuscha färdigt sida sex på den mytologiska serien.

Torsdag är även deadline för ett litet uppdrag som jag fick på biblioteket (AAAAHH! Jag har för många grejer på gång samtidigt!). Då ska jag presentera några skissade förslag på seriestripar som skulle kunna tryckas upp på bokmärken och sedan delas ut till alla ungdomar i Sandviken som slutar nian nu i vår. Det är svårt. Ungdomar är en knepig målgrupp. Jag har ju aldrig varit någon riktig ungdom. Hade alltid fel kläder, fel intressen och saknade oftast också den rätta humorn (som när jag inte skrattade när en kille i klassen kastade ett hopknycklat papper mot mitt underliv, med motiveringen ”det var det enda hål jag hittade att slänga det i men hon ville visst inte öppna det”. Då fick jag höra av annan tjej i klassen att jag inte hade någon humor). Men någonting ska jag väl kunna få till.

  • http://www.blogger.com/profile/06150545579485093791 -= Steamboat Willie =-

    Ingen humor? Okej, nu ser jag inget roligt alls i det där… Så då har jag väl ingen humor heller…… men.. hade *alla* dina klasskamrater lämnat hjärnan på BB när de föddes?

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Det fanns några ganska vettiga personer i klassen också, men jag umgicks inte med någon. Inte på högstadiet i alla fall. Min enda riktiga kompis var ett år yngre än jag.

  • http://talk.consimworld.com/WebX?8%4065.x8PBa1cfYGb.200%40.1dcdf4df Göran S

    Den enda riktigt korrekta responsen hade naturligtvis varit tearing him a new one följt av att köra in papperet i detta, men det är du förstås för snäll för.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Jag blev alltid så bragd ur fattningen i sådana situationer. Oftast stod jag bara och glodde utan att veta hur jag skulle reagera. Jag tyckte själv det var konstigt att jag var så dålig på att uttrycka mig i skolan när jag inte hade några problem att skriva dialoger i mina serier.

  • Göran S

    Ett av problemen med sådan akut idioti är att den ofta tillfälligt får en ur fattningen — "menar han allvar? Tror han verkligen att han just sade någonting smart?" — så man kan faktiskt i sådana situationer bli en smula handikappad av att själv inte vara direkt korkad.

  • http://idiomdrottning.org/ Sandra Snan

    Nästan ingen skulle ha uppskattat det skämtet, som du nog förstår, och de allra flesta skulle ha varit handfallna och bara gapa av förvåning av att ha blivit utsatta för det.Att det utifrån skulle kunna se annorlunda ut, som för den där empatiskadade tjejen du pratade om, är möjligt.

  • http://www.blogger.com/profile/08942471770602309424 JennyB

    Situationen du beskrev tycker jag är ett knivskarpt exempel på hur det är att vara ungdom. Man ställs inför andras elakhet och snedvridna världsuppfattning utan att ha redskapen att hantera det.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Sandra:Ja, jag skulle bra gärna vilja veta hur den tjejens världsuppfattning såg ut. Att bara ha blivit utsatt för ett sådant skämt är ju sjukt nog och att någon sedan påpekar att man saknar humor för att man inte skrattar åt det, är så absurt att man blir mörkrädd.JennyB:Synd att min seriestrip inte kan handla om det.