Koncentration i tröttheten

Det som jag försöker koncentrera mig på nu är Agnosis #9 och tuschningen av de sista kapitlen i den femte Johannaboken. Det går framåt men med snigelfart, eftersom lördag och söndag är de enda dagarna då jag är någorlunda pigg och har gott om tid. Men som sagt, det händer saker i alla fall. I helgen grovtuschade jag två Johannasidor (grovtuschning betyder att det bara är svärtan som kommit på. Skrafferingarna kommer i steg två), så nu är hela det näst sista kapitlet grovtuschat. Och det är bara tre sidor som återstår till Agnosis #9. Förutom omslag och sånt, då.

Idag när jag satte upp böcker kom jag över en bok om flickor med ADD och ADHD. Där fanns en del som jag kände igen mig i. Det är intressant att läsa böcker om AS och ADHD som fokuserar på just flickor, eftersom det faktiskt kan skilja en del mellan könen hur funktionshindret yttrar sig, men att diagnoskriterier och liknande främst är utformade efter hur pojkarna fungerar. Eller så som de vanligtvis fungerar. Jag har en bror på min pappas sida med diagnosen ADHD, men det dröjde tydligen rätt länge innan han fick någon hjälp i skolan just för att han inte var något typiskt fall. Passiv och dagdrömmande istället för störande och hyperaktiv.

Undrar just när jag får komma till neuropsykiatriska utredningsenheten? Nu i vår har jag stått i kö i ett år. Har jag otur kan jag få vänta i ett år till.

  • http://nezzla.blogspot.com Nezzla

    Väntar du fortfarande Li? Vad irriterande att man skall behöva vänta så länge på sin utredning! Själv skall jag om två veckor till ett bedömningssamtal inför en eventuell ny utredning. För ADHD. Tydligen har jag både AS och ADHD. Det mest handikappande för mig är just ADHD-dragen. Men jag beter mig som en sann aspergare och jag presterar bra i skolan (ja, det är ändå mitt specialintresse jag studerar)så det är jobbigt att det är så svårt att få folk att förstå att detta inte är en hållbar situation för mig. Har man såna fokuseringsproblem som hör till ADHD presterar man ofta allt vad man har tills man kör sig själv i botten. Jag har faktiskt inte stött på så många flickor med ADHD-diagnosen, mest pojkar faktiskt. Det är nog ett stort mörkertal där. Får se när jag får min utredning 2. Jag hoppas att du snart får din utredning, så du får veta du med =)

  • http://idiomdrottning.org/ Sandra Snan

    Hej, Li, jag undrar genast lite saker för jag blir så nyfiken:Det ena är vad boken heter eller vad den har för ISBN?Det andra är om du med svärta också menar konturerna.Sen har jag ett råd och det är att ringa och tjata på de där. Annars händer inget någonsin.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Nezzla:Jag har hört att det oftast är mellan ett och två års väntetid till neuropsyk. Såvida man inte är väldigt ung eller mår jävligt dåligt, då kan det gå snabbare. Men visst är det irriterande. Jag vill ju veta så snabbt som möjligt hur det ligger till.Hoppas det går bra på bedömningssamtalet. :)Sandra:Det var egentligen mer ett litet häfte än en bok. "Tio kvinnor med ADHD" hette den och var utgiven av riksförbundet Attention.Konturer också, ja. Jag tuschar först alla linjer och fyller i alla svarta fält.Hm. Jag får väl göra det. Att tjata på folk är annars något som jag är väldigt dålig på. Jag verkar ha alldeles för stor tilltro till att folk sköter sig och gör det de ska. Det vill säga, om jag har lämnat in en remiss, så ska jag inte behöva påminna dem om det. Men jag kanske måste göra det.

  • http://smorkin.wordpress.com smorkin

    Lite intressant det där med mörkertal. För att förbereda mig på ett vid-sidan-av-jobb läste jag nyligen en bok av Christopher Gillberg om Asperger där problemet med att identifiera flickor med syndromet nämns, men trots det märks det tydligt att han identifierar Asperger med pojkar; alltsomoftast står det saker typ "Asperger-individer gör si eller så", följt av "Det verkar som om flickor eventuellt har ett avvikande beteende". Lite komiskt att han noterat att man inte vet hur många flickor som har syndromet, men han utgår trots det ifrån att pojkarna är de normala, flickorna de som avviker från normen. Men boken är i det stora hela bra ändå.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ja, det är intressant det där. Ibland får man till exempel läsa att flickor med AS sällan har några uttalade specialintressen. I en bok som jag skummade igenom för en tid sedan tog de upp fall från verkligheten, bland annat en tonårstjej med AS. De nämnde att hon inte hade några specialintressen, men tillade att hon gillade att läsa skönlitteratur, skriva mörka dikter och teckna gothbilder med mycket blod.Jag undrade direkt varför inte det räknades som specialintressen. Var det så att hon inte kom upp i tillräckligt stor besatthetsnivå eller var det bara inte tillräckligt stor nördstämpel på intressena (som det däremot ofta är på pojkars specialintressen)?

  • http://smorkin.wordpress.com smorkin

    Jag tror mest på det sista; att läsa är "OK", medan att veta allt om tåg är "icke-OK". Kanske också kan ha att göra med att flickor vanligtvis uppmuntras i sina sociala förmågor mer, så att man inte lika lätt märker besatthetsnivån.Och givetvis att man, liksom i boken jag nämnde, utgår ifrån att flickor inte har AS i lika hög grad -> man ser det man vill se.