Jag har varit så trött de senaste dagarna. Utan att tänka efter hade jag anmält mig till en kurs på högskolan i Gävle. Religionsvetenskap A. Det är ingenting som jag får några pengar för, så det var bara för skojs skull och för att sysselsätta mig med nånting. Sedan blev jag påmind om hur jobbigt det kan vara att studera. Litteratur som det ska letas rätt på och uppgifter som ska skrivas. Till råga på allt tar det drygt en timme att ta sig från Forsbacka till Gävle, eftersom de alldeles nyligen dragit in bussen dit. Man får först ta sig till Valbo eller Sandviken och byta buss där. Argh!

Vad hamnar man sedan i om inte ett grupparbete, just när man känner att man inte orkar umgås med främmande människor. Jag gör vad jag kan för att bidra med nånting och inte verka otrevlig, men efter en stund vill jag bara stänga in mig nånstans där det är alldeles folktomt och jag kan få vara ifred. Varför anmälde jag mig till det här egentligen? All den tid som jag slösat bort de senaste dagarna borde jag ha lagt på att jobba på mina serier istället. Nåja, det kanske kommer kännas bättre när introduktionsmomentet är över.

Nu ser det i alla fall ut som att jag snart har en egen lägenhet. En av mina yngre bröder ska flytta ur sin lägenhet i centrala Sandviken mot slutet av den här månaden och det lät som att jag kunde överta den. Det vore bra. Alla andra lägenheter som jag hittat har inflyttningsdatum den första december och tanken på att spendera oktober och november i Österbergarnas källare är inte precis lockande (min pappa har katt, så inne hos honom kan jag tyvärr inte bo). Men nu ser det ju trots allt ut att ordna sig. Det firar vi med en bild av Hestia, hemmets och härdens gudinna. När jag väl kommit till rätta i en ordentlig lägenhet igen ska jag uppföra ett litet altare åt henne i ett hörn. Där ska jag sitta bland tända ljus och mjuka, mönstrade kuddar och andäktigt dricka mitt te till hennes ära (sade den agnostiska ateisten).

Jag kom för övrigt iväg till min väns begravning. Det var fint. Sorgligt och lite overkligt, men fint.