Isolering

Så här blir man efter att inte ha umgåtts med någon annan än sin psykolog på fyra veckor. Jag blev lite chockad själv över att så pass lång tid faktiskt hade passerat. Det känns inte som så länge. Det lustiga är att jag inte direkt har känt mig ensam heller, därav bristen på initiativ till att ta kontakt med folk, men jag vet att det förmodligen inte är så bra för mig. Jag blir virrigare och får svårare att komma igång med saker (framförallt matlagning. Det är ju astråkigt att laga mat själv). Dessutom har man ingen att bolla sina serieidéer med. Nästa vecka kommer i alla fall Patrik hit på besök i några dagar. Och så är det ju Serieveckan i Göteborg. Då kanske det lilla Li-djuret blir lite mer människa igen för ett tag.

  • http://www.blogger.com/profile/08475425483638116128 Lina Neidestam

    Hahahahaha! Ollon!

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Precis!

  • http://www.blogger.com/profile/14179134666490198684 Bomull

    Hoppingivande och inspirerande att du lyckats bli så pass etablerad som serietecknare fast du inte verkar vara världens mest sociala människa^^ Hur gör man??

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ibland kan det vara lite av en fördel att inte ha så mycket socialt liv som serietecknare, eftersom det gör att man sitter hemma och tecknar istället. Fast sedan ska man ju få ut sina serier också och då skadar det inte (som i alla andra sammanhang) att ha kontakter. Jag hade turen att bli utgiven på ett förlag rätt tidigt och så brukar jag alltid sitta och sälja fanzines med mina serier på spx i Stockholm. Jag har även lämnat mina fanzines till försäljning på seriebutiker ibland. Man får se till att försöka synas någorlunda regelbundet.