Härlig känslosamhet


Den där serien som jag planerar att göra, ja… Här är ytterligare en övningsbild med huvudkaraktären (hon med glasögonen och de färgstarka kläderna. Hon heter Malin än så länge) och hennes (förmodligen enda) väninna. De tittar på en historisk dokumentär, närmare bestämt ”Maya – blood of kings” från serien Lost Civilizations.

Ah, de där dokumentärerna har alltid så härligt dramatiska intron. När jag tänker efter är de nog ofta ganska dramatiskt uppbyggda överlag. Men jag gillar det. Jag har faktiskt en viss förkärlek för överdriven känslosamhet. Hur mycket det visar sig i mina serier vet jag inte, men Patrik brukade tidigare påpeka att de ibland var lite för melodramatiska medan jag å andra sidan tyckte att Johannaserierna ibland var lite för livlösa.

Hur som helst, nu är de viktigaste karaktärerna designade utseendemässigt. Nu ska jag bara försöka få ordning på alla replikerna i det första kapitlet och ta några lämpliga referensfoton till bakgrunderna, så kanske jag rent av kan börja teckna snart…

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf dollartecken

    Intressant serieidé! Var får du allt ifrån?Att uppskatta det melodramatiska kan också vara ett politiskt ställningstagande, eftersom en sådan smak brukar förknippas mer med kvinnor och/eller homosexuella (blah blah Almodovar blah) än med patriarkatet.Annars har jag just köpt Sören Wibecks ”Religionernas historia – om tro, hänförelse och konflikter” som verkar vara en bra sammanfattning av just religionshistoria (fast den kanske inte innehåller något nytt för dig), och Ladytron har nya, osläppta låtar upplagda på sin MySpace-sida (fast om man skriver det låter man väl som en odräglig stockholmare).

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Hehe. Jag tar ganska ofta saker från mitt eget liv när jag skriver manus, men jag vrider till det tills det blir fiktiva berättelser av det hela.Själv såg jag rätt nyligen en dokumentär som hette ”Banned from the Bible” som låg uppstyckad i tolv delar på youtube. Den var intressant, eftersom den tog upp flera skrifter som aldrig blev intagna i den bibliska kanon och resonerade kring varför de ignorerades.Åh, jag gillar Ladytron (trots att de blivit mindre och mindre synthiga).

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf dollartecken

    ”I Uppsala är mitt öde hugget i sten / där domkyrkan ser ner på skabbiga kajor som mig” — Sibiria, ”Hat Tillbaks”Jag gillar förresten ”604” mest, eftersom den är synthigast och har en fin blandning av blippblopp, vemodighet och bulgarisk spoken word. Inte en massa rockmusik som jag är för mesig för att uppskatta.

  • http://www.blogger.com/profile/13872281779827534403 Nickan

    Det är black metal med lusekofta! Ingen ironi. Jag har varit på gång i flera år att köpa en ny. Jag hade en i slutet på 80-talet.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    ulf:Jag undrar om inte min favorit är ”Light & Magic”. Den är också rätt synthig.nickan:Jaså? En sån där kofta hade jag när jag gick på högstadiet i början av 90-talet. Kan tillägga att jag vid den tiden främst lyssnade på ABBA, Roxette och diverse 80-talspop.

  • http://www.blogger.com/profile/13872281779827534403 Nickan

    Det är människan som gör kläderna och inte kläderna som gör människan – i motsatts till vad alla överflödiga modebloggar försöker få oss att tro.