Tecknaråret 2014

Det var ett bra år. Jag medverkade i superfina Serienördens kokbok och antologierna Plutonium 11 och Kvinnor ritar bara serier om mens. Kartago gav ut samlingvolymen med Johannasviten av mig och Patrik Rochling och vi blev glatt överraskade av all positiv respons (vanligtvis får vi knappt recensioner alls).

Under 2014 tecknade jag mer eller minde klart två längre serier. Athena – Pappas flicka (Athenaserien. Från början hette den bara ”Pappas flicka” eftersom jag trodde att den inte skulle bli tillräckligt lång för att ensam fylla ut en hel bok, men jävlar vad fel jag hade. Och eftersom det redan finns en seriebok av Debbie Drechsler som heter ”Pappas flicka”, så fick jag ändra lite på titeln) och Ljusförgörerskan (Persefoneserien). persephone_cover                                                En färgkladd till omslaget till Ljusförgörerskan. Bara för att visa ungefär hur jag hade tänkt mig. Jag har överlåtit färgläggningen till någon som är skickligare än jag. I nuläget vet jag dock fortfarande inte på vilket förlag som den kommer ut.

Av de här två serierna skulle jag tro att det är Persefoneserien som jag lyckats bäst med. Det är en massa saker som jag ändrat på och tecknat om i Athenaserien. Faktum är att jag fortfarande inte är helt färdig med allt. Det är framför allt en scen som varit krånglig redan från början och som jag slutligen lyckades ändra på så att den kändes okej. Jag har dock nyligen insett att den scenen nog inte borde ha varit med alls. Tyvärr är den så viktig för handlingen att den inte går att ta bort utan att teckna om…mycket mer än jag orkar teckna om. athena3 Athenaserien är indelad i tre delar. Efter den första delen (på ungefär femtio sidor) blir det otydligare vad som egentligen är berättelsens fokus (det är dock Athena som är huvudperson hela tiden). Jag brukar ofta oroa mig för att mina berättelser är för sega och långsamma, men en bit in i den andra delen tror jag fan att det är för mycket som händer. När jag först tecknade den tänkte jag att det skulle göra serien mer intressant att slänga in flera trådar, men nu har jag insett att det nog snarare förstörde serien lite grand. En serie behöver inte bli dålig bara för att storyn är lite ofokuserad (ibland tycker jag faktiskt att det är lite trevligt, eftersom det då känns mindre förutsägbart), men jag tror nog att Athenaserien skulle ha vunnit på att ha färre plottrådar (och definitivt på att vara utan den där jävla krångliga scenen). athena2Athena uttrycker det bäst själv.

Nåja, jag har jobbat från och till på den här serien sedan 2011. Det får vara nog nu. Jag accepterar hellre att den har sina brister och går vidare mot nya projekt, än att sitta och teckna på den i all evighet. Jag skulle dock ljuga om jag sa att jag inte kände mig lite nedslagen över det hela. Jag hade förväntat mig lite bättre av mig själv. Men, men… Jag får påminna mig om mitt gamla motto: ”If a thing is worth doing, it’s worth doing badly”.

EDIT: Amen jag visste väl att jag hade glömt nånting när jag räknade upp allt som jag medverkat i. Jag hade ju även den stora äran att få medverka i Igår, idag och imorgon blir aldrig mer som förr med manus av Daniel Ahlgren.