Mitt blodiga lakan

In the honour of Menshösten 2014:

mensfläckar

Bilden föreställer ett av mina lakan som har blivit smutsigt – eller snarare rent, det är helt nytvättat!

Alla verkar dock inte ha ett lika avslappnat förhållande till mensblod.

När jag växte upp lyckades jag enligt min familj alltid slänga mina bindor på fel sätt, dvs man kunde fortfarande se bindan.

Det finns till och med nyförälskade kvinnor som inte går på toaletten hos sin pojkvän/sambo för att slippa visa tecken på att de har en mänsklig kropp.

Ett sätt att neutralisera det blodiga hotet är att betrakta det som vilket ämne som helst, t.ex. som i serieantologin Kvinnor ritar bara serier om mens där jag medverkar.

mensantologin mens

Historiskt sett har blodiga lakan mest kopplats ihop med kontroll av oskulden (snarare än mensblod), som i femte Mosebok 22 där en nygift kvinnas oskuld ska bevisas (ifall maken tvivlar) genom att ”breda ut tyget inför stadens äldste”.

Den boken är skriven på 600-talet fvt, men traditionen har levt kvar länge. En antropolog rapporterade t.ex. från en marockansk stad på 1980-talet om ett par som efter bröllopet visade upp ett blodigt lakan som bevis för brudens oskuld (annars kunde äktenskapet återkallas). Det enda blodiga lakan visar nu för tiden är väl att man fortfarande har mens.