På ritbordet just nu

nejVarvar de mytologiska serierna med lite självbiografiskt. Resultatet kommer ni förhoppningsvis kunna läsa i nästa nummer av Plutonium som ges ut av Per Myrhill. När jag började skissa på den här serien insåg jag vilket jävla jobb jag egentligen lägger ner på de mytologiska serierna, både teckningsmässigt och manusmässigt. Inte för att jag slarvar när jag tecknar självbiografiskt, men bakgrunderna är i regel välbekanta för mig och annars lätta att fotografera. Och vad gäller manuset så behöver jag bara städa och strukturera upp lite bland det som faktiskt hände och vad som faktiskt sades.

Det enda svåra med självbiografiska serier är nog att det ibland kan kännas jobbigt att dra fram vissa tankar och minnen (eller att konstatera att man är en tråkig människa som knappt har nånting intressant att berätta). Fördelen med de mytologiska serierna (eller fiktiv vardagsrealism för den delen) är att jag där kan ta upp personliga saker, men samtidigt distansera mig ifrån dem. Och skruva till saker på ett helt annat sätt.

En annan sak som har lite med det här att göra… Innan jag ska sova brukar jag alltid spela upp animerade scener med mina karaktärer i mitt huvud, för att undvika att ligga och grubbla eller att fastna i negativa tankar. Det kan vara scener från serien som jag jobbar på för tillfället eller scener från andra berättelser som jag vill teckna så småningom. Då funkar det inte att använda de självbiografiska serierna, för själva poängen med detta är ju att man inte ska tänka på sig själv. Då finns det en risk att man ramlar ner i det svarta hålet. Men nu är det ju så att tecknandet av de mytologiska serierna inte alltid går som på räls och under de perioderna blir man mest bara påmind om sina egna tillkortakommanden vid ritbordet om man tänker på de serierna innan man ska sova. För de tillfällena har jag utvecklat en slags spin-off- berättelser från det mytologiska universumet, berättelser som aldrig kommer tecknas och som det därför är riskfritt för mig att tänka på. Det låter kanske lite konstigt, men oftast så funkar det faktiskt.

eskapism
Från min gamla serie ”Det är inte så här det ska vara”.
  • http://natsumisan.blogg.se Johanna Ferm

    Första bilden jag såg här, den påminner en del om praktiken där vi träffades och om en viss person, vet inte om det är det du tänkte dig, men jag kommer att tänka på det av nån anledning. Jag tror du vet vem jag menar, haha 😛 <3

    • Li Österberg

      Ja, du har rätt. 🙂

  • Pingback: Li Österberg skriver om sitt arbete till P10 | myrhill.se()