Och hur går det med serierna?

Jag har varit alldeles för dålig på att visa hur det går med serierna som jag jobbar på, så här kommer ett par utdrag.

athenaFrån Athenaserien. Eller ”Pappas flicka” som arbetsnamnet är. Huvudprojektet. Uppe i 94 sidor.

persefoneOch ett utdrag från Persefoneserien. Eller ”Ljusförgörerskan” som arbetsnamnet är. En kortare historia (där ”kortare” i det här fallet betyder mellan 40-50 sidor). Uppe i 22 sidor.

Jag tror faktiskt att jag undviker att visa så mycket från mina mytologiska serier för att, trots att jag älskar att teckna dem, av nån anledning fortfarande skäms lite grand över dem. Att jag borde göra serier om riktiga människor med riktiga problem istället för att berätta om en odödlig tjej som är förvirrad för att hon föddes fullvuxen från sin pappas huvud. Men detta är vad jag vill berätta om just nu och folk (åtminstone en del) gillar det ju uppenbarligen, så jag borde inte tvivla på projektet hela tiden.

  • http://rasmus.krats.se/ Rasmus Kaj

    Jag vill gärna se mer av dina grekiska serier, det här ser bra ut! Är det Hades som ser skräckslagen ut i första rutan?

    • Li Österberg

      (Mäh! Din kommentar hade registrerats som skräp så jag såg den inte först.)
      Tack! <3 Ja, det är Hades. Han har en liten roll i den serien. Lustigt nog får han oftast stå för nån slags comic relief.

  • http://www.facebook.com/bjornwahlberg Bjorn Wahlberg

    Li, det här ser mycket bra ut! Fortsätt teckna dina mytologiska serier, ingen annan gör det så du är helt utan konkurrens. Och att du VILL teckna serierna borgar ju bara för god kvalitet. Bejaka din glädje!

    • Li Österberg

      Tack så mycket! 🙂 Ja, så länge jag blir glad av att göra de här serierna kommer jag fortsätta teckna dem.

  • Light

    Du ska inte behöva skämmas för det du tycker om att göra och gör bra!!! Dessutom mytologi och folksagor handlar egentligen om arketyper om vårt inre och yttre värld. Och därför är de alltid mycket aktuella! Och mycket tilltalande och förtrollande för så många!

    Läs gärna ”women who run with the wolves” skriven av Clarissa Pinkola Estés. Den hjälpte mig att förstå detta om arketyper som finns i sagor och mytologi och nuförtiden kan jag förstå mycket bättre varför man fascineras av dessa och vilka lärdomar man kan dra mer medvetet (praktiska lärdomar!!!)

    <3

    • Li Österberg

      Tack! 🙂
      Ja, jag tror också att myter och folksagor kan säga en hel del om människors föreställningar om världen och sig själva. För egentligen är det ju människor som det handlar om, även om (som i fallet med den grekiska mytologin) allting är väldigt uppskruvat och draget till sin spets. Jag vet inte varför som jag aldrig riktigt kan låta bli att skämmas lite över serierna.

      Tack för boktipset. Jag känner till boken men har aldrig läst den.

  • Light

    Våra föreställningar om ”hur vi ska vara” och om ”det rätta sättet att göra saker på” gör att vi skäms över en massa saker (t.o.m. oss själva?). Som om det fanns en enda sanning, en karta över en människans liv! Men finns det verkligen en enda absolut sanning? Själv tror jag inte längre på det, det finns inte rätt och fel, livet är inte svart och vit utan det finns så många olika nyanser att fascineras över!!! Och det som intresserar dig eller få dig att känna dig levande (som grekisk mytologin i det här fallet) angår egentligen ingen!!!! Verkligen inget att skämmas för! Att det verkar finnas en del som tycker de är hur coola som helst är bara ett bonus! <3

    Inom shamanism pratar man om "att vandra i skönhet". Att vandra i skönhet innebär att följa den vägen som vi brinner för, som ger mening åt våra liv. Men även hur man berör andra när man lyckas "vandra i skönhet"! You're walking the beauty way and touching others with your beauty! 🙂

  • http://www.facebook.com/kristoffer.holmen Kristoffer Holmén

    Oh, skoj att det är mer antikenserier på gång. Fann glädje och inspiriation i Nekyia som antikennörd, serienörd och rollspelsnörd. Ser fram emot att läsa mer.

    • Li Österberg

      Roligt att du gillade Nekyia! Ja, jag har ett överflöd av idéer när det gäller de här serierna, så så länge som det finns någon som vill ge ut dem kommer det fler.

      • http://www.facebook.com/kristoffer.holmen Kristoffer Holmén

        Skulle förlagen vara dumma nog att inte vilja ge ut dem så crowd fund:a dem. Förhoppningsvis finns det tillräckligt många av oss som vill se mer.

  • http://sembtext.blogspot.com/ Göran Semb

    Men Li. Du GÖR ju serier om riktiga människor med riktiga problem. Att du gör dem i lätt förklädd, mytologisk form gör ju bara att du kan plocka in några roliga och/eller upplysande extrapoänger här och där.

    • Li Österberg

      Tack, Göran! Ja, gudarna fungerar ju stort sett precis som människor. Och jag hoppas i alla fall att det bara gör det hela mer intressant och/eller roligt när realismen blandas upp med historia och fantasy. Det är ju faktiskt den sortens berättelser som jag själv gärna skulle vilja se mer av, men samtidigt oroar jag mig för att de som föredrar mer realistiska berättelser inte kan ta till sig serierna just för att karaktärerna inte är riktiga människor, och att de som föredrar fantasy hellre hade sett mer magi, episka strider och sånt. ^^;

      • http://sembtext.blogspot.com/ Göran Semb

        Eller så kanske du kan ta en liten paus från oron litet då och då och ta till dig alla lovord från de många som gillar det du gör precis som det är: varmt, intelligent och roligt? (Jag begär inte att du ska droppa oron helt; man är den man är och att skapa är i det närmaste att bjuda in just den sortens oro, men en liten paus från den då och då är du definitivt värd.)

        De som bara vill ha action kommer förstås inte att köpa dina serier, men goda berättelser har alltid en publik (om än tyvärr inte lika stor som action-publiken). Dina komplicerade historier lär förmodligen aldrig få lika många läsare som serier som stryker folks politiska åsikter eller actiontörst medhårs, men man kan ju i alla fall hoppas att droppen urholkar stenen och allt fler av de många — många! — som gillar intelligent underhållning upptäcker dig.

        • Li Österberg

          Jag har mina stunder då jag bara tycker att det som jag gör blir bra, men oron kommer alltid tillbaka förr eller senare. Jag skulle gärna droppa den helt, om jag visste hur jag skulle bära mig åt. Men ibland hjälper det i alla fall att påminna sig om alla de gånger som folk talat väl om serierna. 🙂

      • http://gravatar.com/mputoris Illern

        När, inte mer episka strider och sån’t (kan i o f s tycka att en resa till dödsriket en ganska stor sak). Vi rollspelar ofta i antikeninspirerad fantasy och det är alltid en ”jordnära” fantasy. Visserligen kan det hända häftiga saker och bör hända häftiga saker (som en resa till dödsriket) men det är ändå sociala grejer och kulturer som är grunden i berättelserna fast i ett antikenfantasysammanhang. Jag lyckas inte riktigt sätta fingret på vad jag menar men det finns i alla fall aspekter i Nekyia som är samma saker som jag gillar i många av våra rollspelskampanjer.

        Jag kan förstå din oro dock. Det verkar likna en del av mina känslor när jag ska göra rollspelsarrangemang på konvent.

        • Li Österberg

          Roligt att du gillar Nekyia! Jo, en resa ner till dödsriket är onekligen ganska episkt egentligen.

          Intressant! Jag har noll koll på rollspelsvärlden och jag visste inte att det förekom antikeninspirerad fantasy där (men självklart borde det göra det, nu när jag tänker efter). Oftast är det bara medeltidsfantasy som man hör om.