Tisdagsmornar

tisdagmornarJag brukar aldrig ha problem att stiga upp på måndagsmornar. Av nån anledning är det istället tisdagsmornar som känns som en jävla käftsmäll. Det är som om kroppen tänker på måndagen: ”okej, visst, jag kan gå upp tidigt idag”, men sedan på tisdagen: ”vafan, ska jag göra det igen?” I morse var jag så fruktansvärt slut när klockan ringde att det enda som hindrade mig från att sjukanmäla mig var att jag avskyr att prata med främlingar på telefon. Blev inte riktigt människa förrän jag kommit hem igen, ätit en semla och druckit en stor kopp te.