Onda drömmar

I mina drömmar vet jag ganska ofta om att jag drömmer. Det är roligt för det ger mig möjlighet att styra dem lite grand. Men det finns en typ av onda drömmar som alltid känns väldigt verkliga och som känns som att de har sugit all kraft ur mig när jag vaknar. Stort sett går de ut på att folk (i synnerhet personer som står mig nära) anklagar mig för att vara sjuk i huvudet. Allt jag säger avfärdas eller vänds mot mig och varken vrede eller tårar biter på den andre personen. Varje känsloutbrott blir snarare ytterligare bevis på hur störd jag är. I morse vaknade jag upp från en sådan dröm som var så intensiv att jag flämtade i flera sekunder efteråt. Lyckligtvis har jag inte sådana drömmar särskilt ofta.

För att tala om nånting roligare så är jag nu nästan klar med de femtio första sidorna av Athenaserien (jag kan dock redan nu se att några rutor kommer behöva göras om senare). Min gissning är att hela serien kommer bli mellan 100 till 150 sidor.