Tomtar

Angående dagens lucka… Jag har nämnt tidigare på bloggen att min mormor (som är född i början av 1930-talet) brukade berätta om hur hon som barn en gång såg småtomtar. Det inlägget är dock från 2008 och jag har säkert fått en hel del nya läsare sen dess som inte orkat gå igenom hela bloggen, så jag tänker dra den historien igen.

Det hela utspelade sig under en julhelg på en gammal gård i Storvik som var bortåt hundra år gammal redan på 30-talet. Min mormor var uttråkad, kröp runt på golvet och låtsades att hon var en hund som tiggde mat av de vuxna som fortfarande satt runt middagsbordet. Till slut hamnade hon under bordet, som täcktes av en lång duk, och det var där hon såg dem. En hel liten tomtefamilj kom gående med barnvagn och allt. Mormor trodde att de var leksaker och sträckte ut handen efter dem, varpå de försvann i tomma intet. Efteråt försökte hon tala om för en kvinnlig släkting att hon sett något märkligt, men fick svaret att sådant inte skulle nämnas högt.

Jag var otroligt fascinerad av den berättelsen och fullkomligt övertygad om att den verkligen ägt rum (ska jag vara ärlig hoppas jag fortfarande lite grand att den faktiskt ägde rum). Långt upp i vuxen ålder tog jag väldigt illa vid mig ifall någon skeptiskt lagd person vägrade gå med på historien. Trodde de att min mormor skulle ljuga? Och man kunde väl inte inbilla sig att man ser en hel tomtefamilj? Mest upprörd blev jag dock när kristna människor menade att min mormor nog bara haft väldigt livlig fantasi. De trodde ju på alla miraklen som det stod om i Bibeln och att en människa hade dött för att sedan återuppstå efter tre dagar. Så varför kunde de inte tro på tomtar också? Jag förstod inte det.

Religionshistorikern Olav Hammer har skrivit en suverän bok som heter Osunt förnuft och som handlar om hur lätt vi kan lura oss själva. Hur vi misstolkar våra sinnesintryck, blir manipulerade av andra människor och hur vi till och med kan få oss själva att minnas saker som aldrig inträffat. Han tar även upp varför skeptiker brukar vara så föga framgångsrika när det gäller att övertyga andra människor om att de inte borde tro på spådomar, alternativmedicin och liknande. Statistik och kalla fakta har nämligen inte samma övertygande effekt som ett litet antal livfulla berättelser. Om man till exempel har en släkting eller nära vän som enligt egen utsago blivit hjälpt av healing, spelar det ingen roll att det inte finns några vetenskapliga belägg för att healing fungerar. Min mormor sa att hon hade sett tomtar, alltså fanns det tomtar.

Utdrag från min serie Nekyia.