Autumn Blues

När jag är ute och går får jag ofta känslan av att jag lever i en egen värld där tiden mer eller mindre har stått stilla sedan jag var tjugo ungefär. Det är möjligt att det bara är som jag inbillar mig, men jag tycker inte att jag har förändrats så mycket sedan dess. Ibland känner jag mig rent av lite efterbliven, som att jag alltid har legat flera år efter mina jämnåriga (fast det är å andra sidan kanske inte så konstigt, då jag ofta vistats mer i mina fantasivärldar än tillsammans med andra människor).

Imorgon börjar praktiken på konsthallen igen och jag har lite ångest inför att behöva stiga upp klockan sju och vrida tillbaka min dygnsrytm till ett mer normalt läge. Faktum är att det nog är anledningen till att jag känt mig lite nedstämd och irriterad de senaste dagarna (för jag har faktiskt ätit som jag ska). Omställningar är alltid jobbiga och det tar ju ett tag innan man vänjer sig (men jag är ändå tacksam över att jag får vara där). Undrar om man kommer få en mer stabil och ordnad tillvaro nån gång? Nåja, huvudsaken är att jag kan överleva och samtidigt ha tid och ork till att teckna serier. Det brukar jag säga under mina möten på arbetsförmedlingen. Jag måste kunna fortsätta teckna! För det är i tecknandet som jag lagt mitt hela människovärde.

PS: Joacim tycker att den där jackan och mössan får mig att se ut som en socialist från början av 1900-talet. Vänta då bara tills det blir dags att ta fram kängorna (fast det kanske inte precis fanns bronsfärgade kängor i början av 1900-talet)…

  • http://sembtext.blogspot.com/ Göran S

    Jag tror vi alla har med oss vår inre tjugoåring; personligheten är ju i stort sett färdigformad så dags. (Vad vi utvecklar därefter är ofta huvudsakligen ursäkter för den…)

    Inte ska du ha hela ditt människovärde i tecknandet, du är ju så mycket mera. Däremot är det fullt förståeligt om du har lagt hela din yrkesstolthet i det; så bra som du är på att göra serier är svårt att tänka sig att du skulle vara på något annat jobb också. Det är något klart fel på en värld där du inte är ännu en av våra kulturella exporter – jag hoppas verkligen något amerikanskt förlag nappar på dina serier så att en större mängd läsare får förmånen att avnjuta dina serier.

    • Li Österberg

      Jag försöker att inte lägga hela mitt människovärde i tecknandet, men jag har lite svårt att skaka av mig tankarna att jag i övrigt just inte är så mycket att ha (trots att jag vet att det inte stämmer. Om jag verkligen var outhärdlig eller helt ointressant skulle jag ju inte ha några vänner alls).
      Tack! Jag borde nog skicka serier till flera amerikanska förlag (har bara prövat tre hittills, varav två refuserat mig) och skicka andra serier utöver Nekyia. Nekyia må stå mitt hjärta närmast, men det är fullt möjligt att det inte är det bästa som jag har gjort.

      • http://sembtext.blogspot.com/ Göran S

        Det är så jäkla trist att bli refuserad, men man har ju inte mycket alternativ än att antingen fortsätta eller sluta. Jag tycker förstås att flera av dina kortare serier med olika tematik och setting borde passa i någon antologititel, men så har jag ju också ovanligt mycket bättre smak än de flesta serieredaktörer…