Inspirationskällor och ångest, ångest är min arvedel

Ibland får jag höra att mitt grekiska mytologi-projekt är något väldigt originellt. I alla fall i Sverige. Det gör mig förstås alltid glad att höra, men jag tror att det också är en av anledningarna till att jag ibland blir så osäker på projektet. När jag började teckna självbiografiska och vardagsrealistiska serier fanns det redan en massa tecknare som gjorde samma sak. Jag kunde bara ta efter de som jag gillade bäst och tänkte att de som uppskattade deras serier skulle väl uppskatta mina med.

När jag gick över till fantasygenren stod jag plötsligt på mycket osäkrare mark, även om jag naturligtvis hade vissa inspirationskällor (Tinet Elmgrens Drivgods och Daniel Ahgrens superhjälteepos SH3, för att nämna ett par stycken). Den största förebilden på den utländska seriescenen måste dock vara Castle Waiting av Linda Medley. Den är ett praktexempel på den typ av fantasyserier som jag gärna hade sett mer av. Lågmälda berättelser i sagomiljö som fokuserar på karaktärernas vardagsliv och relationer till varandra, istället för några högstämda rädda världen från de onda-uppdrag. Dock känns Medleys serier ibland lite väl gulliga och barntillvända för min smak, trots att den definitivt inte är en renodlad barnserie.

Den här scenen från min mytologiska serie där karaktärerna plötsligt sätter sig ner och fikar och småpratar kändes väldigt Castle Waiting.

Jag tror dock inte att ett sånt här samtalsämne skulle dyka upp i Castle Waiting

Jag har inte så mycket kvar att teckna på serien nu, vilket känns skönt. Den är faktiskt ganska mentalt uttröttande att hålla på med, eftersom jag alltid får sådana kraftiga humörsvängningar i samband med den. Å ena sidan drivs jag framåt av en brinnande entusiasm, men den kritiska rösten i mitt huvud tystnar aldrig. Ibland kan glädjen över en ny färdig sida kvävas direkt och ersättas av konstaterandet att det bara är spretigt, ointressant skräp som dessutom är fult tecknat och att jag borde ägna mig åt vettigare saker. Men jag tar mig istället an nästa sida och väljer att inte fundera på om det är min mentala störning som säger åt mig att sluta eller som får mig att fortsätta teckna.

Usch, varför måste jag vara så neurotisk?

  • http://www.blogger.com/profile/06535552290268020711 Göran Semb

    Dock: Endast den som inget skapar har inget som hon oroar sig för hur det ska mottas.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Det är sant förstås.

  • http://www.blogger.com/profile/14377175593781972772 Stef

    Måste påpeka att jag alltid blir fullkomligt trollbunden när du postar rutor ur din mytologiserie. Det är INTE fult tecknat, utan jäkligt vackert. Dessutom ser det både intressant och roligt ut berättarmässigt. Ser fram emot att läsa det!Kämpa Li!

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Tack, Stef! <3

  • http://www.blogger.com/profile/08942471770602309424 JennyB

    Jag håller med Stef till punkt och pricka!

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Tack, Jenny! Jag måste sluta oroa mig så mycket. ^^