Ljusbordsdramatik

I måndags var det riktigt dramatiskt. Då började nämligen lysröret i mitt ljusbord att visa allt tydligare tecken på döende. Min styvfar plockade en gång åt sig det ljusbordet från sin arbetsplats för bortåt tio, elva år sedan, efter att jag mumlat något om att det skulle varit bra att ha ett. Tydligen stod det bara där och skräpade. Förmodligen är det från 1960-talet och lysröret kan mycket väl ha suttit där sedan dess. Varken jag eller Patrik hade nånsin sett ett runt lysrör förut. Hade ingen aning om att sådana fanns, men det förklarade varför ljuset varit så jämnt fördelat över glasskivan. Som tur var gick det lätt att skaffa ett nytt. I love my ljusbord.

Nå, nu ska jag inte tråka ut er mer med det. Här är lite av det som jag pysslat med.

Pepparkaksbak i det sista kapitlet av ”Theia mania”.

Och där är den där svårtecknade vovven igen. Från sidan trettio i den mytologiska serien. Woohoo! Nästa år ska det minsann släppas böcker.