I rymden finns inga känslor

Jag och Patrik har pratat en del om filmen I rymden finns inga känslor. Ingen av oss har visserligen sett hela filmen, bara den förkortade version som legat uppe på svt’s hemsida. Det är en fiktiv berättelse om en kille med aspergers syndrom, men hans aspergerdrag är tillskruvade på ett sådant extremt vis att han närmast framstår som en parodi. Det är som sagt en fiktiv historia och filmen hävdar naturligtvis inte att alla aspergare är på det här viset, men det är tyvärr förmodligen vad folk i allmänhet kommer tro (i synnerhet som det tydligen inte är helt ovanligt att personer med aspergers får hatbrev och illasinnade kommentarer så fort det uppdagats att någon som dömts för mord eller liknande råkat ha syndromet).
Jag är ingen expert i ämnet, men tillräckligt insatt för att se att det är långt ifrån en trovärdig bild som visas. Människor med aspergers är inga själlösa robotar, även om deras hjärnor fungerar lite annorlunda.

  • http://www.blogger.com/profile/13872281779827534403 Nickan

    Jag har också sett den korta novellfilmen. Tyckte den var underbar och riktigt kul. Skrattade gott (och rått) många gånger och tänkte på Seriefrämjandet och dess medlemmar. De flesta i föreningen har ju helt klart höga aspiepoäng. Min uppfattning (om bilden aspergers har generellt i samhället) är trots allt att det ses som en gåva att ha aspergers, eller i vart fall att ha höga aspiepoäng.Eller vad säger Göran? Ha, ha, ha. Du måste väl ändå känt igen dig i filmen 😉 …?

  • http://talk.consimworld.com/WebX?14%4065.QX1sbIBMs0l.46%40.1dcdf4df Göran S

    Jag har inte sett den; jag tittar sällan på svenskt drama, eftersom jag tycker det oftast suger.(Och eftersom jag sitter med en psykologexamen tycker jag dessutom att det åligger mig att inte analysera och diagnosticera folk vare sig på nätet eller i sällskapslivet, eftersom jag betraktar det som ett slags övergrepp. Har man en förmodad yrkeskunskap i ämnet finns risken att den sortens hobbydiagnosticerande tas på ett allvar det inte förtjänar.)

  • http://www.blogger.com/profile/02021859339622673015 Malin E

    Jag håller med dig Li! Killen i filmen lever upp till den bild många har av aspergare. Jag såg filmen (förkortningen)och såg det hela som en karikatyr av aspergare, visst känner jag igen vissa drag hos mig själv och de aspisar jag känner, men här var allt maxat. Jag försökte se det hela med humor, men det var svårt. Tacka vet jag Sheldon i "Big Bang Theory", där har vi en aspiekarikatyr där allt är tydligt uppskruvat på ett väldigt humoristiskt sätt! =)

  • http://www.blogger.com/profile/13872281779827534403 Nickan

    Malin: Sheldon är min favorit. Just för att han som karaktär är så finurligt snickrad att han inte förstår sarkasmer och ironi, samtidigt som hela han är en enda stor dräpande sarkasm.Hela Sheldons karaktär är så extremt motsägelsefull. I Rymden … är karaktären i stort sett bara skruvad åt ett håll, men jag tycker det fungerar det också.Göran: tråkigt dilemma att dina studier gör att du inte längre kan sätta mig på plats. Jag saknar verkligen intelligent motstånd på nätet. 😉

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Nickan:Jag har snarare fått intrycket att man i allmänhet blir betraktad som lite mongo ifall man berättar att man har aspergers syndrom, men det kanske skiljer sig beroende på omgivningen. Vissa aspiedrag kan ju onekligen vara en stor tillgång ifall man bara hamnar i rätt sammanhang, men jag har också många gånger hört aspergare säga att deras funktionshinder oftare satt käppar i hjulet för dem än att vara till nytta.Malin:Ja, precis. Jag kände också igen vissa drag i filmen, men allt var så oerhört uppskruvat och det var rätt svårt (för mig i alla fall) att se humorn i det hela.Big Bang Theory har jag inte sett, men hört gott om. Kanske borde kolla in den.

  • Göran S

    Malin & LI — Big Bang Theory är utmärkt efter de allra första avsnitten, som jag tycker överdriver huvudpersonernas sociala inkompetens och utanförskap. Men det är ju en fördel med kommersialiserad kultur: den är tvungen att anpassa sig till vad som gillas, så den sortens skönhetsfel kan slipas av på ett bra sätt om det är begåvat folk som gör den.Nickan — nja, jag tycker nog inte påplatssättande av folk är särskilt artigt beteende, speciellt på någon annans blogg, så det skulle jag nog försöka avhålla mig från ändå, med eller utan psykiatriska termer.