Efter valet

”Ja, de där tokjävlarna blev kvar en period till”, muttrade min mormor idag angående valresultatet. ”Men Sverigedemokraterna kom i alla fall in i Riksdagen, det tycker jag är bra.” Själv satt jag mest tyst och tänkte att för att vara någon som var näst intill totalt ointresserad av politik, så var jag märkligt nedstämd.

Om man nu ska tala om svenskhet, så är socialdemokratiskt styre en av de saker som jag kommit att förknippa med Sverige och på något vis känns det väldigt fel att det borgerliga blocket nu vunnit två gånger i rad. Men jag är egentligen inte tillräckligt insatt för att slänga ur mig sådana saker. Den främsta anledningen till att jag har vänstersympatier är att jag kommer från en arbetarfamilj och ständigt fått höra att ”sossarna ser till oss vanligt folk, borgarna värnar bara om de som redan har det bra” (jag har visserligen också fått höra hemifrån att det är fel i huvudet på homosexuella och att en mörkhyad pojkvän inte skulle vara välkommen i huset, men det var främst min styvfar som stod för de åsikterna, så det tog jag inte till mig på samma sätt).

Sedan har jag hört en hel del skräckhistorier om hur sjuka människor behandlas i det nuvarande systemet. ALLA ska ut och jobba, även de som genom läkarintyg bevisligen är oförmögna till det (man kan undra om det är därför som moderaterna kallar sig för ”Sveriges enda arbetarparti”? Haha.). Att få ut sjukförsäkringspengar tar evigheter, om man nu alls får dem. Och själv tillhör jag knappast den ”samhällsbärande” delen av befolkningen. Jag är arbetslös och har sociala handikapp. Fast nu ska jag sluta skriva innan jag förirrar mig bort och inte längre vet vad jag talar om. Om jag nu nånsin har vetat det.