Sommar plötsligt

Det är så soligt och fint ute och jag bara sitter inne. Praktiken och serierna tar nästan all tid. Jag saknar att gå runt i Botaniskan i Uppsala och klappa de lurviga backsipporna. De har säkert blommat över nu allihop.

Igår var jag hembjuden till familjen på lite anspråkslös mat. Så här i efterhand förstår jag inte att jag inte tyckte det var jobbigare att bo där. Man får nästan aldrig vara ifred för allt folk och den jävla telefonjäveln ringer stup i ett när man försöker prata med någon. Jag har alltid haft lite svårt för att höja rösten. När jag bodde hemma kunde jag ibland sitta och vänta i flera minuter på att det skulle bli helt tyst innan jag sa: ”Kan jag få säga en sak nu?” Varpå jag ofta fick till svar att det var väl bara att öppna käften som alla andra.

Apropå något helt annat, så fick jag veta att Sandvikens folkbibliotek är en av tre nominerade till ”Årets bibliotek”. Hurra hurra! Biblioteket är ju det enda som man kan vara stolt över i den här stan.

  • http://www.blogger.com/profile/01051603540945726151 Tomas Antila

    Jag tyckte det var rätt hemskt i ångest-kulmineringen i Det är inte såhär det ska vara. I din familj kan man säkert hitta dagissyndromet, och det är ganska bisarrt.

  • Göran S

    "Biblioteket är ju det enda som man kan vara stolt över i den här stan."Nåja, det och Li.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Tomas:Ja, just sista året som jag bodde där kändes det väldigt jobbigt. Jag är mest bara förvånad över att jag inte kände så tidigare. Eller situationen hade väl börjat bli påfrestande redan några år innan, men inte så att jag på allvar mådde dåligt. Göran:Aww… ^^