Frågor utan tillfredsställande svar

Idag blev jag tillfrågad vilken ambition jag egentligen hade med min praktik. Jag är ju ett lite speciellt fall, eftersom jag nästan tagit mig igenom en bibliotekarieutbildning. Och… det var en väldigt bra fråga. Vill jag jobba som bibliotekarie? Saken är den att jag trivs väldigt bra med att arbeta med böckerna. Det är den sociala biten som jag drar mig för. Människorna som man måste hantera. Varför måste det vara sådana krav på social kompetens överallt? Man ska vara flexibel, utåtriktad, ha lätt för att samarbeta med andra och gudarna vet vad. Det innebär oundvikligen att vissa grupper i samhället slås ut.

Sedan är frågan om jag verkligen skulle kunna ha ett heltidsjobb och samtidigt teckna serier. Jag ”jobbar” ju fyrtio timmar i veckan som det är nu, men eftersom jag bara är praktikant så har jag inga större ansvarskrävande uppgifter. Trots det är jag trött och virrig mest hela tiden. Jag har blivit oerhört tankspridd och glömmer ofta bort saker (köpte en kalender för att kunna anteckna viktiga datum och sådant, men den slarvade jag snabbt bort och så tog det flera dagar innan jag hittade den igen). Men jag kan i alla fall ha ett någorlunda fungerande liv. Det hackar fram, men det funkar. Och pengar måste jag ju få på något sätt.

Kanske är jag bara en neurotisk, gnällig jävel. Jag väntar fortfarande på att få komma till neuropsykiatriska utredningsenheten för att få veta ifall jag brottas med något annat utöver social fobi, men de kan inte ens svara på hur länge till det kan dröja.

För att avsluta med någonting trevligare, så har min hemsida nu blivit lite uppdaterad med de senaste fanzinen (fast jag behöver kopiera upp flera ex av dessa innan folk kan köpa dem). ^^;

  • http://talk.consimworld.com/WebX?14%4065.Tdt2aa6j4Ia.11%40.1dcdf4df Göran S

    Livet är vad som springer ifrån oss medan vi har häcken full med att överleva. Men man måste ju ha ett jobb för att överleva fysiskt innan man kan ägna sig åt mer tillfredsställande ting för att överleva andligt, känslomässigt och intellektuellt.Jag avskyr visserligen att jobba, men i nuläget är jag så lyckligt lottad att jag har ett jobb som är riktigt bra (översätta serier) och ett som är helt OK (lösa korsord). Det var inte fallet för tio år sedan, för då satt jag fast på helt fel arbete, och det sög verkligen musten ur mig. Lösningen för mig var att skruva ner de materiella kraven — jag jobbar inte heltid i nuläget, men jag är försörjd och slipper normalt att vara för trött för annat när arbetsdagen är slut. Jag hoppas verkligen att du hittar en lösning som både låter dig vara materiellt försörjd och inte bara strax ovanför fattigdomsgränsen) och ha tid och ork över till annat. Det känns helt orimligt att du inte är mer eftersökt för illustratörsjobb, men samtidigt är det ju så orättvist att man måste bli känd bland potentiella arbetsgivare innan så kan ske.Och du må vara neurotisk, men gnällig tycker jag absolut inte att du är!

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Jag har alltid trott att jag skulle slita ut mig snabbare ifall jag tog en massa illustrationsjobb och därmed inte kunna teckna det som jag verkligen vill teckna, därför har jag knappt ens sett det som en alternativ försörjningsmöjlighet. Men det kanske ändå hade varit bättre än det här. Heltidsjobb är i alla fall ingen höjdare.Skönt att du inte uppfattar mig som gnällig. Jag oroar mig alltid för det.

  • Göran S

    Nu har jag f ö hunnit läsa hela senaste Agnosis. Den mytologiska dimensionen gjorde mycket för den andra historien; den gav den en charm som lyfte den ett rejält snäpp. Hade det bara varit ett vardagsrealistiskt mini-familjedrama hade den inte alls haft samma charm, så jag tycker det var helt rätt beslut att berätta den som du gjorde.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    HURRA! 😀