Dagens dikt

Idag satt jag och lokaliserade kulturrådsböcker på praktiken. Bland annat en poesibok av Charles Simic vid namn Skola för mörka tankar. Jag är vanligtvis inte så intresserad av poesi skriven efter första halvan av 1900-talet (helst ska den vara skriven före Kristus), men jag bläddrade igenom den lite grand och fastnade direkt för en av dikterna, som lustigt nog hette ”På biblioteket”. Jag tänker citera den för er, för den gav mig en sådan varm, mysig känsla.


Det finns en bok som heter

”Ett änglalexikon”.
Ingen har öppnat den på femtio år,
det vet jag, för när jag gjorde det
knarrade pärmarna, sidorna
föll sönder. Där upptäckte jag

att änglar en gång var lika rikligt förekommande
som vissa flugarter. Kvällshimlen
brukade vara svart av dem.
Man måste vifta med båda armarna
för att hålla dem borta.

Nu lyser solen in
genom de höga fönstren.
Biblioteket är en stilla plats.
Änglar och gudar satt hopkrupna
i mörka, oöppnade böcker.
Den stora hemligheten finns
på någon hylla som fröken Jones
går förbi varje dag på sin runda.

Hon är mycket lång så hon håller
huvudet nedböjt som om hon lyssnade.
Böckerna viskar.
Jag hör ingenting, men det gör hon.


  • http://talk.consimworld.com/WebX?14%4065.YnHvaItbX8S.906%40.1dcdf4df Göran S

    Lite Björn Berg-känsla över teckningen.Vad är kulturrådsböcker?

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Om jag förstått saken rätt så är det böcker som fått kulturstöd och som biblioteket får in gratis. Många av dem är böcker som de aldrig skulle ha tagit in annars, fick jag höra, eftersom det inte precis är den typen av böcker som lånas speciellt ofta.

  • Göran S

    Aha, tack.Gratis är gott, som man brukar säga. Fast det gäller även kostnader i tid — jag tackar t ex regelbundet nej till gratiserbjudanden från dagstidningar som jag inte har lust att avsätta tid för att läsa. Högen hemma med böcker som jag aktivt vill läsa är för massiv för att ta på mig annat också.