Överraskningar

I helgen som passerade hade jag inte planerat något annat än att sitta hemma för mig själv och teckna. I lördags ringde dock min mormor helt oväntat på dörren. Hon berättade att morfar var inne i en period då han mest bara satt och söp och var otrevlig, så hon hade ingen lust att vara hemma. Lite senare ringde en av mina systrar, som nyligen börjat bygga upp sitt liv igen efter att ha blivit dumpad för femtioelfte gången av sin pojkvän, och frågade om hon kunde komma hit eftersom hon inte hade någonting att göra. Så det slutade med att mormor gick runt här och småstädade och svor över att jag lyckats grisa ner spisen som hon hade gjort så ren sist, medan min syster satt och målade med mina akvarellfärger.

”Blir det inte trökit att bara sitta här själv hela tiden?” frågade min syster.
Nu är jag ju inte själv hela tiden. Jag träffar folk då och då. Fast även om jag med normala mått mätt nog skulle klassas som ganska osocial, så känner jag mig faktiskt sällan ensam. Så länge jag bara kan teckna underhåller jag mig själv utomordentligt väl.

Och tecknandet går bra hittills. Idag fick jag dessutom äntligen mitt egna ex av den senaste svenska översättningen av De homeriska hymnerna (trettiotre lovsånger tillägnade grekiska gudomligheter, de flesta tillkomna någon gång mellan arkaisk och hellenistisk tid) som jag skickat efter från ett antikvariat i Stockholm. Som jag har suktat efter den boken! Flera gånger har jag gått fram och klappat kärleksfullt på den där den nu står i min bokhylla. Kanske ska jag läsa några rader högt för mig själv ikväll. Jag tycker faktiskt sånt är väldigt roligt.