Tillbaka till verkligheten

Första dagen på praktiken. Klockan halvnio anlände jag lite lätt frånvarande på biblioteket efter att ha sovit i högst tre timmar. Det blir alltid så när jag ska iväg på något viktigt. Trots att jag steg upp efter bara ungefär sex timmars sömn dagen innan, för att bli trött och komma i säng tidigare, var det helt omöjligt att slappna av. Till slut var det lika bra att ge upp och istället sätta sig vid skrivbordet och teckna.

Jag kunde inte låta bli att känna att jag var lite av en loser som efter tio år återvände till samma praktikplats. Liksom, borde jag inte ha kommit längre under den här tiden? De måste ju tycka att jag är helt hopplös (fast när jag väl kom dit var alla förstås jättesnälla och de som kände igen mig sedan förra gången sade glatt ”välkommen tillbaka!”).

Idag fick jag inte göra just något annat än att sätta upp böcker. Jag gillar att sätta upp böcker. Det är en trevlig, nästan lite meditativ syssla. Man vet hur systemet fungerar och bara fortsätter att foga in nya delar. Fast det är förstås lätt hänt att man blir stående och läser också, ifall man råkar på en extra intressant bok.

I natt ska jag försöka se till att få lite mera sömn.

  • http://talk.consimworld.com/WebX?14%4065.gb74aTxaEU6.14%40.1dcdf4df Göran S

    Det är ju litet svårt att styra sina känslor, men med tanke på hur mycket kvalitetsserier du producerat under de tio åren tycker jag inte du ska känna dig vare sig litet eller mycket av en loser.Sedan att samhällets incitamentsstruktur — som vi säger på svenska — är så felkonstruerad att du inte kan försörja dig på de kvalitetsserier du producerar är ju en annan sak, som man svårligen kan klandra dig för.Hoppas du får det trevligt bland alla de snälla bibliotekariena!

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Tack, Göran!Det beror ju lite på vad jag vistas i för sammanhang också. När jag är bland andra serietecknare och serieintresserade personer känner jag mig faktiskt rätt lyckad, men utanför den kretsen är folk mer fixerade vid att man ska ha ett riktigt jobb och att serieteckning inte är så märkvärdigt.Bibliotekarier räknas ju dock snarare till gruppen "serieintresserade", så jag oroade mig mest i onödan som vanligt. ^^

  • Göran S

    Det är, statistiskt sett, den allra vanligaste formen av oro…

  • http://smorkin.wordpress.com/ smorkin

    Du är inte ensam om att flytta böcker; igår spenderade jag en lördag från frukost till halv tre på natten med att möblera om i mina egna hyllor. Ryggen värkte, magen likamed (jag glömmer alltid att äta när jag kommer in i ett arbete), men det blev mycket bättre. Och alla album (bokstavsordning efter skaparen) lyckades komma in i vardagsrumshyllorna den här gången, till och med de med namn på slutet som Österberg ;-)Hursomhelst, lycka till på biblioteket! Jag praoade (praade?) på bibliotek i högstadiet och gillade det mycket, med alla möjligheter att prata böcker med de anställda, nyfikna besökare osv :-)

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Själv har jag ett lite konstigt system när jag sätter in böcker och seriealbum i mina hyllor. Böcker av samma författare brukar vanligtvis ställas bredvid varandra, men ibland går jag efter vad som ser bäst ut vad gäller färg och format. Undantaget är en liten hörna som är reserverad för böcker om antiken och grekisk mytologi. Jag skulle dock tro att jag har långt färre böcker sammanlagt än vad du har…