Det är bättre nu

Januari började med att jag fick min mens ungefär två veckor för tidigt och nästan blodade ner stackars Joacims madrass (liksom, vad i helvete?! Två veckor för tidigt?). Jag tror det är ett tecken på att det nya året kommer bli helt galet. 😉

Jag har funderat lite på att följa andra bloggares exempel och försöka summera decenniet som gått, men jag tror nog inte att jag vill beröra det alltför mycket. Även om det finns klart lysande ljuspunkter (som mitt fanzine Agnosis, möten med trevliga, inspirerande människor och min första egna bok), så präglades de åren även av återkommande depressioner på grund av förvirring, osäkerhet och ständiga känslor av otillräcklighet.

En stor del av det kan sammanfattas med frågan ”vad ska jag egentligen göra av mitt liv?”, men betydande delar bestod även av förvirring inför den egna sexualiteten (hur fungerar jag? Ja, det är sånt som de flesta brukar lösa under sin tonårstid, men jag var ganska asexuell som tonåring och höll mig ännu mer för mig själv än vad jag gör nu) samt att jag i perioder jämförde mig för mycket med andra människor och kom fram till att allt med mig var fel (jag var ful, otrevlig, korkad, oallmänbildad… you name it). Mot slutet av decenniet började jag äntligen få stabilare humör genom medicin och samtal med psykolog (plus att jag efter nästan tio års uppehåll började teckna grekisk mytologi igen).

Ikväll åker jag tillbaka till Sandviken och min egen übermysiga lägenhet. Skrivbordet har fått vara ensam alldeles för länge.