Då skuggorna ruva

En illustration till den femte Johannaboken av mig och Patrik Rochling. Den passar ju bra idag när det är Lucia och allting. Antar att ni har hört talas om det så kallade penntestet. Kan man sätta fast en penna under brösten, så är de för hängiga och då bör man inte visa sig topless. Idiotiskt, som så mycket annat här i världen.

När jag var liten såg jag alltid fram emot Luciadagen. Jag var med i scouterna på missionskyrkan på den tiden (förmodligen det enda organiserade sammanhang med andra barn som jag någorlunda trivdes i. Kan ha berott på att jag redan hade ett par vänner där när jag kom dit. Barn utanför den egna patrullen pratade jag nästan aldrig med) och vi körde alltid ett rejält Luciatåg varje år. Jag älskade att sjunga julsånger och jag brukade alltid fantisera om att vi genomförde någon slags ljusceremoni för att besegra kylans och mörkrets krafter. Jag kände till den riktiga Lucia, men det här med folk som led martyrdöden för sin kyskhet och fromhet var ju inte speciellt roligt. Jag ville hellre se henne som en kraftfull ljusprinsessa som kom och räddade oss från mörkret.

Nu sitter man hemma hela dagen utan att äta så mycket som en lussekatt. Men jag är ganska glad ändå faktiskt.

  • Göran S

    "jag brukade alltid fantisera om att vi genomförde någon slags ljusceremoni för att besegra kylans och mörkrets krafter"Mytologiintresset startade minsann tidigt!

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Yes, indeed!