Antika fossiljägare

Det här är min julklapp till mig själv. The first fossil hunters: paleontology in Greek and Roman times av Adrienne Mayor. Jag har nog nämnt den förut. Den handlar om hur man under antiken förhöll sig till fossil efter utdöda djur. Det är helt otroligt intressant. Tycker jag.

Vanligtvis tillfrågades ett orakel när några jättelika ben dök upp ur jorden, och eftersom folk hade en tendens att ordna benen så att de bildade något människolikt, blev svaret ofta att de antingen tillhört någon jätte som gudarna dräpt under ett förhistoriskt krig eller någon känd hjälte ur mytologin. Skelettdelar kunde förvaras i helgedomar i egenskap av värdefulla hjältereliker och hade man inte kvarlevorna efter sin lokale hjälte kunde det vara läge att försöka hitta dem. Vissa tecken tyder dock på att antikens filosofer fnös åt de folkliga föreställningarna om så kallade jätte- och hjälteben, men i det material som de lämnat efter sig (eller rättare sagt det material som finns bevarat) är det ingen som tar upp upphittade fossil till diskussion.

Det var annars en allmän uppfattning under den klassiska antiken att jordens energi var i avtagande. Det människosläkte som nu befolkade världen var ynkligt och eländigt i jämförelse med de jättelika varelser och halvgudar som en gång funnits (en uppfattning som kan ha inspirerats av de fossil som man hittade). Liknande tankegångar dyker upp i det Gamla Testamentet:
På den tiden – och även senare – när gudaväsendena låg med människornas döttrar och fick barn med dem, fanns det jättar på jorden. Detta var urtidens hjältar, och deras rykte var stort (1 Mos 6:4).

Författaren tar även upp ett betydligt senare fossilfynd för att illustrera hur det kunde ha gått till när folk under antiken råkade på okända jätteben. 1843 grävde några bönder upp flera stora ben i en by i Moldavien. En herde band samman benen till att bilda en upprättstående jätte, vilket fick folk från trakten att flockas dit och sjunga och dansa kring vad de antog var kvarlevorna av ett helgon. Detta beteendet uppskattades dock inte riktigt av den religiösa överheten. ”Soon religious officials seized the skeleton and hacked it to pieces. Then priests buried the bones with a formal ceremony and sowed crops over the spot so it could never be found”.

Lagom till att jag fick den här boken i min ägo började jag dock dregla över en annan: Narcissus and the Pomegranate. An Archeology of the Homeric Hymn to Demeter av Ann Suter. Den är dock så förbannat jävla asdyr (och det är alltid svårt att veta ifall sådana böcker är läsvärda eller om det bara är en massa obegripligt flummande) att det nog blir att låna den på något bibliotek istället (för tursamt nog finns den faktiskt på ett bibliotek i Sverige).

  • http://talk.consimworld.com/WebX?14%4065.TEVpaehzzM6.37%40.1dcdf4df Göran S

    Leve distanslånen!Jag läste Mayors bok om antik kemisk-biologisk krigsföring för några år sedan, och den var klart underhållande och intressant — fast där tenderade hon att blanda myt, historia och folklore utan att alltid riktigt klargöra vilket som var vilket, vilket drog ner helhetsintrycket en smula.Men antika och indianska fossilfynd-teorier passar ju utmärkt för en folkloristiker, så eftersom de böckerna finns på universitetsbiblioteket ska jag självklart låna och läsa dem — tack för tipset!

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Roligt att jag kunde intressera någon för boken. :)Jag kände till att hon skrivit en bok om indianska fossilfynd också, men inte den om antik kemisk-biologisk krigsföring. Den kanske jag borde kolla upp.

  • Pingback: Telefoner och orthoceratiter | Agnosis()

  • Adrienne Mayor

    Thank you!
    I enjoyed the first page of your comic stip ”Heroes Bones”
    Adrienne Mayor