Förställandets svåra konst

Ibland kan jag vara lite väl fixerad vid att regler är något som ska följas. Det skulle delvis kunna vara en motreaktion på min familjs ständiga försök till ekonomiska fusk under min uppväxt, men jag har också alltid varit pinsamt dålig på att ljuga och förställa mig. Under min vistelse i Katrineholm missade jag ett möte på arbetsförmedlingen och eftersom det varken var på grund av betalt arbete eller jobbintervju, så blev jag avskriven från arbetslöshetskassan. När jag nämnde detta för Patrik frågade han mig varför jag inte hade käftat emot. Jag blev alldeles mållös. Den möjligheten hade inte ens existerat i min föreställningsvärld. Sådana var ju reglerna, vad hade det varit för mening med att käfta emot?

Jag inser att det är en inställning som förmodligen inte kommer gynna mig särskilt mycket i dagens samhälle.