Äsch!

Jag insåg nyligen att jag döpt fel serie till Theia mania (”vansinne från gudarna”, ”gudomligt vansinne” eller hur det nu bör översättas). Det är ju mitt grekiska mytologi-projekt som borde gå under det namnet (förutsatt att jag någonsin lyckas teckna ner så pass många serier på temat att det skulle kunna sättas ihop i en egen bok), och då inte syftande på känslan av förälskelse utan helt enkelt på det faktum att gudarna är rätt vansinniga. Det hade varit perfekt.

På tal om det är det mycket glädjande att flera personer som uttalat sig om Agnosis #8 verkar ha uppskattat min grekiska mytologi-serie. De där karaktärerna har följt mig i så många år att ni inte anar hur mycket de betyder för mig. <3

Men nu måste jag fortsätta med det tredje kapitlet av den mer realistiska Theia mania.

  • http://idiomdrottning.org/oi/Sandra Sandra

    Aha, jag har ju hela tiden trott att det var meningen, att de skulle komma i samma album med någon sorts ramberättelse/crossover. Ungefär som Sandman, som både har nutidsstories med t.ex. Rose, och stories i antika Grekland, t.ex. den med Orpheus.

  • http://idiomdrottning.org/oi/Sandra Sandra

    Alltså inte att jag bokstavligt trott det. Umm. Det är ju två olika serier. Det var bara en idé från min sömnbristande hjärna.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Jag har funderat på det. Berättelser som "Med andra ögon" skulle man kunna placera i en bok tillsammans med mer vardagsrealistiska serier, trots att den faktiskt är fantasy. Den är så pass lågmäld och dessutom är det lite oklart ifall Mara verkligen finns på riktigt.Men "Sagorna vi lever med" har en helt annan stämning. Gudarna existerar (även om allt som sägs om dem tydligen inte stämmer) och står dessutom i berättelsens centrum, medan människorna bara är bifigurer. Jag tror att en sådan serie skulle sticka ut lite för mycket, så det är bättre att placera den i en egen bok med bara liknande serier.