Mosslik och män i svarta kjolar

En glad Li på café inhyst i en gammal gästgivaregård från 1700-talet. Patrik bjöd mig på te och våfflor med sylt och grädde för att fira att alla serier blivit färdigskissade till den femte Johannaboken (som för övrigt heter Vänd dig om). Innan dess hade vi gått på Borås Museum och tittat på ett mosslik. En kvinna som av någon anledning förbrukade sin rätt att begravas på kyrkogården och istället sänktes till vila i en mosse nån gång under 1600-talet. Bland de föremål som hittades tillsammans med henne fanns en pipa. Tyvärr verkade det som att någon hade hunnit stjäla hennes huvud innan arkeologerna kom på plats när hon först grävdes upp på 1940-talet. Hennes hår fanns dock kvar, starkt rödfärgat av syrorna i mossen. Undrar vem som skulle vilja ha ett huvud från ett gammalt mosslik i sin ägo…

Häromdagen såg jag förresten en man från mitt fönster (alltså en vuxen man i min egen ålder) gå runt i svart, knälång kjol. Det händer alldeles för sällan. Fast det kunde ju förstås vara så att han bara var uppklädd för något särskilt tillfälle och inte gick runt så där av egen fri vilja. Jag ville stalka honom för att ta reda på vart han var på väg, men det hade nog varit lite oartigt att lämna Patrik ensam i lägenheten.

  • http://idiomdrottning.org Sandra

    Alltid att jag tycker att uttrycket »går runt i«, eller ännu värre »springer runt i«, är negativt laddat. Jag förknippar det med alla de gånger jag har hört det användas för folk som tycker att ett plagg på något sätt är olämpligt för bäraren. Jag reagerar på det när jag läser Begravningen också.Tage Danielsson skriver om att »struntböja verb« i Grallimatik så här:»Jag klär mig. Du tar på dig. Hon klär ut sig.«Åh, vad jag töntar mig! Hoppas du kan acceptera det. Keep up the good work!

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    I will!