Lite socialt umgänge

De senaste dagarna har Li fått sig en välbehövlig dos av socialt umgänge. I måndags kom Patrik hit på besök och stannade till torsdagen. Det blev många koppar te och diskussioner om serier och underliga mänskliga beteenden. Precis som det brukar bli med andra ord. I tisdags besökte vi dessutom Serieveckan i Göteborg, eftersom Patrik skulle hålla ett kort föredrag om serieskolan i Vingåker. Det kändes lite konstigt att höra sig själv nämnas som en betydande gästföreläsare. Jag tycker inte att jag gjort så mycket nytta egentligen, även om eleverna verkade uppskatta mina besök. Min klass i Seriekonst och avancerat bildberättande deltar förresten i en utställning under Serieveckan. Jag bidrar med en sida ur det andra kapitlet av ”Theia mania”. Så om ni har vägarna förbi stadsbiblioteket kan ni ju titta in.

Idag träffade jag annars min psykolog igen och fick lite mer feedback på alla tester som jag fått göra. Han tyckte att resultaten var ganska tvetydiga. Jag är tydligen aningen sämre än genomsnittet på att bedöma vad som är normalt i sociala situationer, men jag lyckades ovanligt bra med ett annat test som aspergare i regel presterar dåligt på, nämligen att ordna ett antal bilder i en sammanhängande ordningsföljd. Men hallå, jag är ju serietecknare! I do this all the time, baby. Det var mycket mer utöver detta förstås, men han tyckte att han behövde träffa mig flera gånger för en mer djupgående undersökning.

  • Anonymous

    Har du undersökt andra ”bokstavs” syndrom. Jag får ganska höga resultat på asperger test men har diagnos på adhd. De är ju ”släkt” med varandra och ofta känner man igen sig i båda. Kreativitet och adhd går ju ofta hand i hand (svårt att stänga av hjärnan) och tjejer är en enormt försummad grupp eftersom socialt tryck/uppfostran har fått dem att utveckla andra strategier än pojkar för att hantera situationen.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Jag har faktiskt även haft mina tankar på adhd. I alla fall den typ av adhd som handlar om koncentration. Jag kan ha enorma koncentrationssvårigheter när det gäller sånt som jag inte är intresserad av och har väldigt lätt för att drömma mig bort och bli frånvarande. En av mina halvbröder har dessutom diagnosen adhd, så det kanske ligger i släkten. Jag känner igen mig en del i både as och adhd.

  • Anonymous

    Värt att kolla upp säger jag. Man måste inte vara fysiskt hyperaktiv bara för att man har adhd. Jag har mest problem att stänga av min hjärna vilket är både bra (kreativ) och dåligt (svårt att somna tex).Att knappt klara av nåt som är ointressant kan jag verkligen känna igen mig i. En vanlig ”profil” som man helt missade när vi växte upp (jag är typ i din ålder) är den tysta tjejen längst bak i klassrummet som sitter och dagdrömmer bort sina skoldagar. Hon låg aldrig nån till besvär och ingen brydde sig för de hade fullt upp med alla vilda pojkar som krävde uppmärksamhet./ samma anonym som den första

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ja, det ska jag göra. Jag var verkligen den tysta, dagdrömmande sorten i skolan. Jag har minnen från lågstadiet hur jag plötsligt befunnit mig i situationer där jag inte vetat vad jag skulle göra, eftersom jag inte varit tillräckligt uppmärksam när läraren gick igenom det. Annars presterade jag rätt hyggligt under min skoltid.Men folk märkte faktiskt att det var nåt som inte verkade stå rätt till, så de skickade mig till barnpsykiatriska mottagningen (jag fick även gå på studsgympa på grund av min klumpiga motorik). Där kom de dock inte fram till nånting, vad jag vet. Jag var väl inte tillräckligt extrem. Fanns ju inte så mycket kunskap om olika autismspektrumstörningar då heller.