Sagt vid mellanmålet

Patrik: Du kanske hade velat ha rostebröd? Ska jag lägga i ett par skivor?

Li: Hm… Ja. Jo. Rostebröd är ju gott.

Patrik: (skratt) Du kan verkligen konsten att låta fullständigt likgiltig. ”Visst, lägg i ett par skivor om du vill, men jag skiter egentligen i vilket”.

Li: Åh, men det är inte meningen!

Patrik: Jag vet. Jag är härdad vid det här laget. Vill du ha en eller två brödskivor?

Li: Tja, jag kan ta två.

Patrik: Nu gjorde du det igen.

Li: AAH! NEEEJ!

Hehe. Jag skulle kunna göra flera strippserier om alla sådana här små sociala klavertramp som jag gör hela tiden.

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf erik

    Amen to that, sister. Själv har jag utvecklat ett starkt problem med att tala i munnen på folk och avbryta och så. Social kompetens = noll.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Det problemet har jag inte haft hittills. Jag är en sån som aldrig avbryter folk utan väntar tills det är alldeles tyst innan jag öppnar munnen – vilket medför att jag ibland aldrig får sagt det som jag ville säga. Mitt sociala beteende är oftast lite ”för lite”.