Julen 2008

Så är jag då slutligen tillbaka i Uppsala och ska försöka redogöra för julhelgens eskapader.

Jul från ett källarhål. Jag och Joacim firade julen hos min familj i Sandviken. Naturligtvis fick vi inte plats i huset, så mina morföräldrar hade hyrt en föreningslokal nere i källaren i ett av hyreshusen där de bor, som vi fick hålla till i. På julaftonen lagade vi mat och åt middag själva nere i källarhålet (vilket som synes var ganska ljust och fräscht, men det satt faktiskt galler för fönstren), för att slippa trängseln som alltid uppstår hos min familj. Runt klockan fyra begav vi oss dock dit i sällskap med mina morföräldrar.

Väl där trängde vi ihop oss i min familjs kök. Det var fullt hus, eftersom alla utom en av mina yngre systrar (som jobbade i Sälen över julen) var där. Jag och Joacim lyckades precis skaffa oss manövreringsutrymme för att koka upp tevatten och sedan klämma ihop oss i ett ledigt hörn. När man väl fått en sittplats är det sedan bäst att bara njuta av sitt te och stänga av huvudet, eftersom man annars riskerar att bli alldeles utmattad av allt som händer runt omkring en. Flera av de äldre i sällskapet drack öl och stämningen var ganska uppsluppen. Min styvfar blev så berusad att han knappt klarade av att dela ut julklapparna när han skulle vara tomte senare på kvällen. Efter att han somnade på golvet utanför badrummet blev det lite lugnare i huset.

Den återstående tiden i Sandviken förflöt rätt segt. Vi åkte in till Gävle och träffade vår gode vän Mats (julbocken hade då äntligen brunnit ner som sig bör. Det är bara själva skelettet som ni ser där i bakgrunden), samt blev bjudna över på mat hos min pappa i Forsbacka. Men annars satt vi mest bara och läste eller slötittade på tv i källarhålet, vilket kändes allt mer deprimerande. Där ser man hur mycket en ordentlig skrivbordsplats och tillgång till nätet egentligen betyder. Egentligen skulle vi ha stannat i Sandviken till efter nyårsafton, men bestämde oss för att åka tillbaka till Uppsala redan den 30 januari (jag har visserligen ingen ordentlig skrivbordsplats här heller, men i alla fall tillgång till nätet utan att ett gäng ungar och tonåringar väsnas i bakgrunden). En positiv sak var dock att jag skrev färdigt manuset till andra kapitlet av ”Theia mania” under vistelsen i Sandviken. Och jag känner mig så jävla nöjd med det! Det är nästan så att jag ser fram emot att börja skissa.

  • http://catarinakarkkainen.blogspot.com Catarina Kärkkäinen

    ”En positiv sak var dock att jag skrev färdigt manuset till andra kapitlet av ”Theia mania” under vistelsen i Sandviken.”Vad är nu det här för spännande? Någon serie du skriver? Har nämligen precis börjat läsa bloggen.Tack för en bra blogg! /Catarina Kärkkäinen

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    ”Theia mania” är en serie uppdelad i tre kapitel som jag började jobba på sommaren 2008. Trots sitt fantasifulla namn (theia mania betyder ungefär ”vansinne från gudarna”) är det en realistisk berättelse i stil med mina tidigare serier (ifall du är bekant med dem).Roligt att du gillar min blogg. 🙂

  • http://talk.consimworld.com/WebX?14%4073.tm5OehQSHtz.110%40.1dcdf4df Göran S

    Apropå gudarna har jag nu läst ”Samtal mellan Olympens gudar”. Även om jag inte kan säga att den var skratta högt-rolig var den definitivt underhållande — det är ju synd att man inte är britt så att man kan kalla den ”witty” utan att låta pretentiös.Om än skriven för snart 2000 år sedan (och översatt för snart hundra år sedan) står ironin ingen modern gymnasieelev efter; Lukianos var en bekantskap väl värd att göra.

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf erik

    Ironi var väl en ren (19)90-talsgrej med Killinggänget och så? 🙂

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Göran: ”Samtal mellan Olympens gudar” är nog som sagt roligast för den som är inne på grekisk mytologi. Själv lånade jag ganska nyligen en samling av Lukianos skrifter på svenska här i Uppsala, och fick läsa dessa dialoger i svensk översättning. Men usch vad språket var stelt och ålderdomligt i jämförelse med den engelska översättningen som jag tidigare läst. Däremot innehöll den svenska översättningen några dialoger som av någon anledning inte fanns med på engelska och det var ju lite roligt.Med risk för att låta oerhört nördig och pretentiös kan jag berätta att jag faktiskt suttit och tittat i de grekiska originaltexterna och försökt avgöra om vissa ord varit mest korrekta i den svenska eller engelska översättningen (jag kan tyvärr inte grekiska, utan använde ett lexikon).

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ulf: Jag tror du förväxlar ironi med tomhet. 😉

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf erik

    Quidquid latine dictum sit, altum sonatur. 🙂

  • http://www.blogger.com/profile/08942471770602309424 JennyB

    Vilken stämningsfull bild med den nerbrunna julbocken i bakgrunden!Alltså, jag är inte ironisk, jag tycker verkligen det ser coolt ut. 🙂

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ulf: Det är så sant som det är sagt.Jenny: Ja, det blev en rätt bra bild. Bocken skulle bara ha stått i lågor, så hade det varit den optimala julbilden.

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf erik

    Fast Lukianos skrev på grekiska och inte latin. Nåja..

  • Anonymous

    Vad som än är sagt på latin låter djupsinnigt….

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Det gör det, ja. När jag var yngre och någon sade en fras till mig på latin som jag inte förstod, så brukade jag alltid svara ”lente impelle” (som står skrivet på en erotisk målning i Pompeji och betyder ungefär ”stick in den långsamt”).

  • Anonymous

    Li: Haha… Mycket bra ;P/ Dan