Spänning i vardagen

Igår behövde jag inte gå ut på hela dagen. Således glömde jag bort att kolla posten (vi har små postfack som sitter längst ner i trapphuset). Idag upptäckte jag att jag helt oväntat fått en avi om att jag har ett stort brev att hämta ut. Olyckligtvis hade stället där försändelsen fanns att hämta stängt för en halvtimme sedan, så nu får jag vänta till måndag med att få veta vad det är. Kanske är det resten av mina ex av barnboken som redan anlänt? Kanske har min mormor fått för sig att skicka mig några par strumpbyxor (jag är en stor förbrukare av strumpbyxor)? Eller tänk om Daniel Ahlgren har skickat mig sin senaste bok? Spänningen är nästan olidlig.

Egentligen hade jag tänkt att jag skulle skriva nånting om agnosticism och objektivism (filosofin som utvecklades av Ayn Rand och som bland annat hävdar att man genom förnuftets hjälp kan uppnå absolut kunskap om sin omgivning). Jag läste ett inlägg i en objektivistisk blogg för en tid sedan, där agnosticism nästan framställdes som en samhällsfara, vilket onekligen kändes rätt komiskt. Jag försökte föreställa mig hur skribenten skulle ha reagerat om han snubblade över titeln på min blogg. ”Absolutely sure of nothing” är ju en skämtsam överdrift. Jag är ingen kunskapsrelativist. Tyvärr har jag en tendens att drabbas av skrivkramp så fort jag ska ta upp tyngre, filosofiska ämnen, så det inlägget får nog vänta ytterligare en tid.