Det här med nördighet

Igår åkte jag in till Göteborg och fikade med kurskamraten och serietecknaren Jenny B. Det var trevligt (och den första mer avancerade sociala interaktion som jag haft med någon på två veckor). Vi pratade om serier, mytologier och problemet med att översätta gamla skrifter. Jag hoppas att jag inte pratade för mycket om mytologier. Eftersom det är ett specialintresse som jag har händer det lätt att jag börjar rabbla en massa om det när jag väl får chansen.

Lustigt nog dröjde det ganska länge innan jag betraktade mina kunskaper på det området som nördiga. Förmodligen på grund av att sådana ämnen som ger högst nördstatus är sådant som främst män är intresserade av (till exempel tåg, datorer, matematik och naturvetenskap). Jag kommer att tänka på ett nördtest som jag gjorde på nätet för en tid sedan, där man skulle utreda huruvida man var en nörd och i så fall vilken slags nörd. Det testet var vidsynt nog att även inkludera ämnen som serier, litteratur och historia, men jag fick ändå känslan av att det främst var anpassat efter vad män oftast är intresserade av. Serier var nästan uteslutande superhjälteserier och frågorna om historia rörde sig ofta om krig. Testet slog fast att jag var allmänt dum och bortkommen och jag gnällde lite över det i det här inlägget.

Varför anses det vara nördhäftigare med en matematiskt intresserad kvinna än med en man som är oerhört insatt i exempelvis religionsvetenskap? Eller har jag helt fel, det kanske inte är så?

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf dollartecken

    Jag vet inte, men mannen är väl något av nördnormen (som mannen är på andra sätt i samhället, tyvärr)? Om man tänker sig en nörd i största allmänhet tänker iallafall jag på en nördig karl/pojke.Allra mest nördpoäng torde väl för övrigt grammatikstudier ha? Det tycker t o m jag verkar skittråkigt, socialt inkompetent IT-nörd som jag är, så det torde ge en hel massa bonuspoäng.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ja, det är det intrycket som jag har fått i alla fall. Fast jag tycker mig också ha märkt att kvinnor i mindre utsträckning har några starka specialintressen. Om det nu stämmer. Personligen tycker jag att det låter jättekonstigt att inte vara djupt intresserad av nånting.Språknördarna glömde jag. Där kanske det är mer blandat med killar och tjejer, utan att för den sakens skull betraktas som mindre nördigt?

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf dollartecken

    Ja, möjligen. Generellt kanske humaniora och samhällsvetenskap är lite mer mainstream än naturvetenskap och teknik? Svensson kan möjligen tänka sig att läsa en bok (inte flera, vad ska grannarna säga) om egyptisk mytologi, men tanken på programmering eller matematik får deras ögon att glaze over (vad det nu heter på svenska). Därför kanske också kvinnliga nördar uppfattas annorlunda?

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    När det gäller ämnen som historia och samhällsvetenskap så är det ju nånting som alla kan sätta sig in i, även om bara de mest intresserade väljer att fördjupa sig till en nördig nivå. Däremot är det inte alla som klarar av att förstå matematik efter en viss nivå och det bidrar väl till att det slår högre på nördskalan. Men om jag förstått saken rätt så handlar nördighet främst om att man är extremt insatt i ett visst ämne och då borde det väl inte spela nån roll vilket ämne det är.

  • Göran S

    Jag tror att i allmänhet ses det numera som lite coolare när en kvinna gör något som tidigare varit reserverat för männen.Eftersom matematik är helt obegripligt för så många som inte kom längre än till ungefär Pythagoras sats i skolan och de flesta samhällsvetenskaper är åtminstone potentiellt verbalt förklarbara så tror jag att matematik kommer att fortsätta att ligga högre på geekskalan.

  • http://www.blogger.com/profile/05503629261796601589 ainur

    Som historiker måste jag försvara mitt skrås nördstatus… :)Men vad innebär ”nörd” egentligen? Om nördkunskap är t ex att komma ihåg årtal, skulle de flesta historiker som jag känner automatiskt diskvalificeras. Sånt har man ju uppslagsverk till…Man kanske inte räknas som nörd om man är professionellt aktiv inom ett område? Vissa områden inom historia har mer nördstämpel än andra. Många är intresserade av krigshistoria, men det är inget man skyltar med inom akademin (trots att många historiker har det som hobby). Sedan har vi dem som beskriver sitt arbete som att ”räkna bönder” – de uppfattas som seriösa (som arbetarhistoriker och socialhistoriker i allmänhet), men vilken lekman skulle orka prata med dem?För att inte tala om oss som sysslar med historiebruk, identitet, propaganda och andra flummiga ämnen. Vi skriver ju inte hur det egentligen var, vi skriver om hur folk tänkte och tyckte, och det är inte alla utanför universitetet som tycker att det är ”riktig historia”.Så det verkar finnas två nördrankingsystem i bruk: ett som används av lekmän, och ett som används av proffs. Gäller detta alla specialintressen, månntro?

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Jag börjar också undra vad ”nörd” egentligen innebär. Jag tänkte mig att man blev en nörd när man hade satt sig in i något ämne mer grundligt än vad folk i allmänhet har intresse av att göra, men enligt Nörd-Wikin så verkar det även handla om hur omgivningen ser på en:”Någonting blir nördigt då det är för obskyrt eller oaccepterat för att varenda människa skall kunna förstå sig på det hela (åtminstone litegrand).”Och det fanns exempel på nördhierarkier också. Bland annat så ville serienördar inte gärna kopplas ihop med superhjältenördar, vilket var lite lustigt då det där nördtestet som jag gjorde verkade anta att en serienörd var detsamma som en superhjältenörd (fast det var nog amerikanskt).Vet inte om jag blev så mycket klokare.

  • Göran S

    Jag tycker ordet ”nörd” har glidit i betydelse, från det rent nedsättande amerikanska bruket som så småningom kom över till svenskan (när? 90-talet?) — som jag minns som handlande om plugghästighet, finnar, glasögon och pocket protectors (samt matte och rollspel) — till ”insnöad” eller åtminstone ”starkt inriktad på något” rent allmänt. I takt med att rollspel o dyl blivit mera spritt har också ”nörd” minskat i nedsättandegrad, och dessutom kommit att användas tillsammans med förled som bestämmer arten av ens ”nördighet” — serienörd, historienörd, IT-nörd etc…

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ja, så är det nog.Jag blev kallad för nörd några gånger när jag gick på högstadiet i början av 90-talet, men då var det i betydelsen av ”tönt”, inte för att jag hade ett visst intresse av nånting. Snarare berodde det väl på att jag saknade intresse för sånt som man skulle vara intresserad av.