Min syster

Idag fyller en av mina systrar år. Min syster som kanske hade kunna fått någorlunda ordning på sitt liv om inte hennes föredetta kräk till pojkvän blivit dumpad av sin tjej och kommit krypande tillbaka till min syster som mot allt sunt förnuft tog emot honom med öppna armar trots all skit som han åstadkommit. Jag ringde hem till min mamma för att höra efter ifall det skulle hållas nåt födelsedagsfirande eller så. Trots att jag och systern knappt har någon kontakt längre, så ville jag ändå gratulera henne. Hon och pojkvännen befann sig dock på resande fot, eftersom de på grund av nåt nytt jävla trassel inte kunde vistas i Sandviken för tillfället. Jag försökte nå henne på hennes mobil en gång, men det var ingen som svarade.

När har man egentligen tillåtelse att sluta ta hänsyn till faktorer som förälskelse och låg självkänsla, och helt enkelt bara tycka att en person är omåttligt korkad? Pojkvännen ska hur som helst snart in i fängelse, så då blir det väl lugnt igen ett tag. Man kan alltid hoppas att min syster under den tiden skaffar sig ett eget liv och inte bara sitter och väntar på hans återkomst.

  • http://talk.consimworld.com/WebX?14@73.hLaLeVVKlBx.41860161@.1dcdf4df Göran S

    ”När har man egentligen tillåtelse att sluta ta hänsyn till faktorer som förälskelse och låg självkänsla, och helt enkelt bara tycka att en person är omåttligt korkad?”Det får man väl när som helst, men normalt är det ändå bara uttryck för extrem frustration. Det stora problemet med slödder är inte att de är slödder, utan att de tenderar att ställa till med så mycket elände för alla andra — folk de begår brott mot, anhöriga, vänner… Tyvärr har någon knutit sig till en slusk också därmed investerat något av sig själv i bilden av sig själv som någon som hör ihop med slusken ifråga. Det tar tid (eller en plötslig insikt) för att bryta en sån sak, och den alternativa miljön för att bygga upp självkänsla (och insikt om att man kan bygga sin identitet på något annat) är inte så lätt att skapa — normalt sett befinner man sig ju fortfarande i den miljö som byggde upp den gamla självbilden.Jag har länge haft tanken att socialtjänsten skulle anställa jugoslaviska torpeder som söker upp kvinnomisshandlare o dyl i hemmet och talar om för dem att samhället inte alls uppskattar deras beteende, och att om de inte bättrar sig kommer det inte att sluta bra för dem.Men det är också bara frustrationen som talar. Jag hoppas det ordnar sig för din syster. (Jag kan ju hoppas att det ordnar sig för hennes pojkvän också, men jag tvivlar starkt på att prognosen är god för honom. Den brukar inte vara det.)

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ja, jag vet ju egentligen att självkänsla definitivt inte är nånting som man skaffar sig utan vidare och att man lätt underskattar de krafter som är i rörelse när man binder sig själv till en annan person. Men ibland blir man ändå så frustrerad att man bara vill skrika: ”Men sluta vara så dum i huvet!”Det finns nog betydligt mer hopp för min syster än för hennes pojkvän.