Idag fyller en av mina systrar år. Min syster som kanske hade kunna fått någorlunda ordning på sitt liv om inte hennes föredetta kräk till pojkvän blivit dumpad av sin tjej och kommit krypande tillbaka till min syster som mot allt sunt förnuft tog emot honom med öppna armar trots all skit som han åstadkommit. Jag ringde hem till min mamma för att höra efter ifall det skulle hållas nåt födelsedagsfirande eller så. Trots att jag och systern knappt har någon kontakt längre, så ville jag ändå gratulera henne. Hon och pojkvännen befann sig dock på resande fot, eftersom de på grund av nåt nytt jävla trassel inte kunde vistas i Sandviken för tillfället. Jag försökte nå henne på hennes mobil en gång, men det var ingen som svarade.
När har man egentligen tillåtelse att sluta ta hänsyn till faktorer som förälskelse och låg självkänsla, och helt enkelt bara tycka att en person är omåttligt korkad? Pojkvännen ska hur som helst snart in i fängelse, så då blir det väl lugnt igen ett tag. Man kan alltid hoppas att min syster under den tiden skaffar sig ett eget liv och inte bara sitter och väntar på hans återkomst.