Jag älskar att citera. Är jag normal?

Jag funderade på att haka på det där memet där man ska lista upp ett antal konstiga saker om sig själv, men risken finns att folk då skulle få veta mer om mig än vad de kanske vill veta, så jag låter nog bli tills vidare. Jag vet att jag har en tendens att bli alldeles för frispråkig. En ganska harmlös sak som skulle kunna ha varit med på den listan är i alla fall att jag älskar att citera ur texter. Ju äldre texterna är, desto roligare. Faktum är att jag många gånger intresseras mycket mer av äldre tiders konst och litteratur, och medföljande normer och värderingar, än det som förekommer i dagens samhällen. Detta brukar ge upphov till lite dåligt samvete hos mig, eftersom jag upplever det som att man i första hand ska ha siktet inställt på vad som är aktuellt och relevant.

Hur som helst, till ”Theia mania” ska jag ta mig friheten att ha massor av citat om kärlek på försättsbladet. Gamla citat. Något från Bibeln vore bra, som det här till exempel:
Om jag talar både människors och änglars språk men saknar kärlek, är jag bara ekande brons, en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och känner alla hemligheterna och har hela kunskapen, och om jag har all tro så att jag kan flytta berg, men saknar kärlek, är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag låter bränna mig på bål, men saknar kärlek, har jag ingenting vunnit (1 Kor 13:1-3).
Det som ”Theia mania” tar upp är dock främst romantisk kärlek och jag misstänker att det som Paulus syftar på i ovanstående citat snarare handlar om kärlek till Gud och sin nästa. Men skit samma, det är ett bra exempel på hur kärlek kan bli fruktansvärt förstorat och överdrivet.

  • Göran S

    För att citera mängder av misfits: ”Normality is overrated.”Bara för att något uttrycks i en gammal text behöver det inte vara irrelevant eller inaktuellt — det kanske tvärtom är extra aktuellt och relevant för att via) glömt bort något viktigt;b) tar det för givet och som så självklart att vi glömmer bort att det är värt att lyfta fram och begrunda;c) kan behöva påminnas om någots universalism genom att inse att det faktiskt sågs som värt att lyfta fram för människor som levde i helt andra samhällen och föreställningsvärldar än vi själva.Fast allt det där visste du förstås redan, men då hänvisar jag helt enkelt till (b) ovan, vilket jag fortsättningsvis avser att _alltid_ göra sedan jag hävt ur mig uppenbara plattityder. (Rätt ofta, med andra ord.)

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Det gör inget, jag behöver bli påmind ibland. 🙂