Back in business

Inget går upp mot att slappna av framför datorn med en stooor kopp te efter en ungefär fem timmar lång tågfärd. Japp, jag är tillbaka i Borås. Som förströelse under resan satt jag och läste i en bok med titeln Platon – Om kärleken och döden, innehållandes Gästabudet, Försvarstalet och Faidon (så gott det nu gick. Jag har lite svårt att läsa på tåg även med åksjukepiller). Jag kände mig totalt überpretentiös. Det var inte bara texter av Platon, en av västerlandets stora filosofer, utan det handlade dessutom om kärleken och döden. ”Herregud vilken djup och intellektuell människa”, måste de andra resenärerna ha tänkt. Ifall de brydde sig överhuvudtaget.

Inte för att jag saknar intresse för gammal grekisk filosofi. Tvärtom. Men egentligen läste jag främst boken för min planerade series skull. Det romantiska kärleksbegreppet är seriens genomgående tema och jag tänkte att jag kunde ha nytta av att känna till lite olika historiska och kulturella perspektiv på detta ämne. Det var dock väldigt skralt med information om sådant på Wikipedia. Om någon av mina kära läsare skulle råka känna till texter där kärleksbegreppet tas upp till diskussion, så får ni gärna tipsa mig. Det kan väl inte bara ha varit antikens filosofer som gjorde det?

Annars känns det skönt att vara tillbaka till mitt skrivbord och mina pennor och penslar. Jag gillar att bo hos Joacim, men jag har saknat att teckna. I brevlådan låg dessutom det senaste numret av Bild & Bubbla och Medley III&IV; Retroaktivität av Lisa Medin och väntade. Yay!

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf dollartecken

    Visst känns det alltid lite poserande att läsa ute bland folk? ”Se här vilken god smak jag har.” Dessutom läser ju inte Dagens Ungdom någonting, då de är fullt upptagna med att spela datorspel och låta som Beavis & Butt-head, så själva akten att läsa kan ses som snorkig av vissa.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ja, verkligen. På tåg är det visserligen vanligare att folk sitter och läser, men att ha en bok med den titeln kan ju inte kännas som nåt annat än poserande.Tack för kortet, förresten. Romarna härmade grekerna på de flesta områdena, känns det som. Jag vet dock inte om jag helt förstod din teori där på slutet.

  • http://talk.consimworld.com/WebX?14@73.dHNGdCS23Yz.59@.1dcdf4df Göran S

    Varenda gång jag läst Platon har jag mest tyckt att han varit dryg och resonerat om inte oärligt så i alla fall med stora brister i den logiska stringensen.Erich Fromms ”Konsten att älska” finns ju alltid, och borde inte vara bortkastad tid — olikt gamle herr P är hans resonemang vanligen ganska rakt på sak och ganska lättsamma och roliga att läsa.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Platon är inte direkt någon av mina favoriter heller (genom det lilla som jag läst av honom), men jag tyckte att i alla fall ”Gästabudet” var betydligt mer lättläst än vad jag hade förväntat mig. Fast i det här sammanhanget är jag förstås mer intresserad av VAD karaktärerna säger om kärleken, än om deras resonemang håller ihop.Tack för tipset. Jag ska kolla upp det.

  • Göran S

    Jag läser f ö på mina motionspromenader (annars skulle jag ha för tråkigt för att orka fortsätta med dem). Hur hög poserandefaktor har det?

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Menar du att du kan promenera och läsa samtidigt? Det skulle jag aldrig klara av. Varje gång jag koncentrerar mig för mycket på andra saker än vägen framför mig slutar det alltid med att jag nästan går in i saker, trampar i diket eller nånting.Hur som helst skulle jag gissa på att det har lite lägre poserandefaktor, eftersom omgivningen inte lika lätt lägger märke till vad man läser.

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf dollartecken

    Romarna var väl åtminstone bättre än grekerna på naturvetenskap och juridik, om jag inte missminner mig.Asch. Jag är allmänt icke-verbal och hoppar över steg i mina förklaringar, så att folk ofta inte fattar vad jag menar. Min jättefina newage-Rom-teori löd så här: I vanliga städer som Malmö eller Borås är städerna och språket bara vanliga redskap för människorna, och inget mer. I städer som Rom som har funnits så länge och varit viktiga inom flera kulturer och religioner känns det som att rent omvänt människorna som går där blir redskap för staden och språket och deras fortlevnad och utveckling (folk pratar iofs inte latin längre, men italienskan är ju släkt med latinet). Romborna har till syfte att underhålla Fontana di Trevi istället för tvärtom. Does it make sense, eller var det för fint väder där nere så att jag fick solsting?Rom hade väldigt fina palmer också, förresten. Jag gillar palmer. Och glass. Jag gillar glass.

  • Göran S

    Jag tror romarna kanske inte var giganter på naturvetenskap i sig, däremot mycket duktiga på att omsätta naturvetenskap i vardagspraktiken, dvs ingenjörskonst. Cement som härdade i vatten, akvedukter (”I mean the aqueduct goes without saying, doesn’t it”), krigsmaskiner, rundbågar etc.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Nu förstår jag lite bättre vad du menade, ulf. Ungefär som att vissa platser börjar leva sina egna liv på grund av sitt höga kulturella värde och därmed blir viktigare än själva människorna som lever där.Ni båda herrar har nog bättre koll på romarna än jag. Av nån anledning har jag alltid varit lite mindre intresserad av Romarriket än av tex Egypten, Grekland och Mayakulturen.

  • Göran S

    Rom känns ju faktiskt mindre exotiskt och spännande; även om mekanismerna bakom kanske inte var så olika så känns det mer som en relativt ordinär, byråkratiskt välorganiserad imperialiststat. Grekerna kunde ju nästan aldrig hålla sams; Egypten har sitt för oss ovana bildspråk (både hieroglyferna och i bildkonsten) och sin exotiska dödskult, plus att deras byråkrati är litet mindre känd; och aztekerna vet jag inte mycket mer om än att de var krigiska, blodiga, och hade väldigt långa namn på sina gudar.Rom å andra sidan har vi ju kvar mycket från i dagens och gårdagens kultur som gör det mer igenkännligt. Jag minns första gången jag läste en romersk komedi och slogs av hur väl intrigen skulle ha funkat i en sitcom eller nån av Poppes/Eva Rydbergs sommarlustspel — distansen till de antika romarna krympte plötsligt betydligt.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Vi har faktiskt några ord från det aztekiska språket i vår vokabulär. Om jag förstått saken rätt kommer tex ordet ”choklad” från det aztekiska ”chocolatl”.Annars är nog aztekerna mest lite fascinerande för att de var så oerhört extrema och religiösa (sedan verkar man känna till betydligt mer om dem än om de andra amerikanska högkulturerna. Den där idiotprästen Landa, eller vad han nu hette, lät ju bränna upp enorma mängder av mayanernas skrifter).