Kamerans välsignelser


Jag har mitt eget lilla Apple of Discord. Och så har jag en digitalkamera. Jag fick den av min familj när jag fyllde trettio för ett par månader sedan (kameran alltså, äpplet fick jag allt skaffa själv), och det är så befriande att kunna ta närbilder på saker utan att det bara blir ett suddigt jävla blurr. Jag har börjat använda foton som referensbilder i mycket större utsträckning än tidigare i mitt serietecknande. Förut tänkte jag liksom inte på att man kunde göra det (och ska jag vara ärlig fick jag intrycket av att man inte ens behövde anstränga sig med sånt ifall man tecknade vardagsrealistiska serier, när jag först kom i kontakt med genren).
Jag har alltid varit dålig på att teckna bakgrunder (såvida det inte är skogsmiljöer). Bakgrunder är ett nödvändigt ont, punkt. Men med referensbilder kan till och med jag teckna byggnader och rumsperspektiv som ser hyfsade ut.

ps. Jag har inte ett Apple of Discord för att jag är discordian. Jag har det för att jag är den vackraste (kallisti).