Things I hate

Nu har jag inte så mycket kvar på min restuppgift. Trots att jag jobbar långsamt för att inte tråka ihjäl mig själv, så har jag knappt gjort något annat de här dagarna heller. I torsdags återtog jag dock den trevliga traditionen att gå på filosoficafé på högskolan. Vårens tema verkar vara den mänskliga naturen och kvällens föreläsning tog upp olika föreställningar om relationen mellan natur och kultur genom tiderna. Ibland har naturen betraktats som det goda och eftersträvansvärda, ibland har kulturen framställts som människans räddning undan hennes onda natur. Och existerar det ens någon ”mänsklig natur” att tala om?

Jag ser verkligen fram emot nästa filosofiföreläsning som bär titeln ”Naturen, Jung och psykoanalysen”. Mest på grund av att jag fascineras av hur de lyckats klämma in två saker som jag verkligen avskyr i samma föreläsning.
Jag har närt ett djupt och innerligt hat mot psykoanalys ända sedan de sena tonåren då jag råkade läsa något om Freuds föreställningar om kvinnlig sexualitet (det där om att utvecklandet av sund kvinnlighet förutsatte att kvinnans sexualitet övergick i den feminina, vaginala fasen. Alla som av någon anledning stannade kvar i den maskulina, klitorala fasen var mentalt störda eller nåt). Må hända var Freuds idéer bra för någontingting under hans tid, men jag kommer aldrig kunna förknippa psykoanalys med något positivt (inte ens Lacans poststrukturalistiska tolkning av Freud – som verkar vara omtyckt inom vissa grenar av feminismen – kunde charma mig. Jag tyckte mest att det lät som essentialistisk dynga).

Och vad gäller Jung säger jag bara detta: Jag har en bra bok om New Age. På spaning efter helheten. New Age – en ny folktro? av Olav Hammer. Jung har ett helt eget jävla kapitel.

Hang them high, let them fry, or even better crucify!

  • http://www.blogger.com/profile/06211095992353113280 Malin

    Hm hmhm. Hehehe. Freud… I Doris Lessing-boken jag fick i julklapp kallar huvudpersonen vaginala orgasmer för ”sanna orgasmer”, medan klitorisversionen var en ”falsk orgasm”, vilket inte direkt kändes rätt. Men så gick hon i freudiansk psykoanalys så det kanske hade sina orsaker. I en diskussion om jämställdhet härom veckan använde min motståndare utvecklingspsykologi som jag tror var freudiansk (med mera, t.ex. hormoner) för att förklara varför kvinnor vill jobba i vården, ta hand om varandra och inte konkurrera… Freud verkar vara så otroligt respekterad att jag blir mörkrädd, eftersom han hade en hel del sjuka idéer just när det gällde kvinnor. Han var ju en sexist, och hans ”kvinnopsykologi” har väl blivit kritiserad. Men hans arbete har trots allt haft ett enormt inflytande över psykologin som säkert fortfarande har sina verkningar för kvinnor. Hoppas att det inte finns kvar så många analytiker som sväljer hans teorier med hull och hår… Kram!

  • http://www.blogger.com/profile/08942471770602309424 JennyB

    För rätt många år sedan gick jag en 5-p kurs som hette (hm-hrm) ”Filosofiska aspekter på Freuds psykoanalys”. Den presenterade den forskning som försöker nåla fast exakt hur Freud som person påverkade sitt arbete. T ex vilka områden han undvek för att de berörde hans egna trauman, tralala. Den lilla kursen gav mig en skepsis inför helgondyrkan av ”stora” vetenskapsmän som jag är väldigt glad för. Forskning bedrivs kyligt neutralt om de som bedriver den är kapala till det. Freud hörde fanimej inte till dem. Han initierade viktiga framsteg inom psykologin, men tog inte de avgörande kliven själv.

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf dollartecken

    Vi läste Lacans skrift om Spegelstadiet i en gammal kurs om det postmoderna tänkandet som jag gick på, och jag tyckte mest att det dunkelt sagda också var det dunkelt tänkta. Karln försökte inte ens vara vetenskapsman utan snarare Gandalf som står och är vis med det långa vita skägget fladdrande i vinden. Lite barnsligt.Herrar Freud och Jung känner jag däremot bara till helt ytligt på uppslagsboksnivå, men de var säkert också dåliga.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    När jag gick och pratade med en psykolog för nåt år sedan hade jag turen att hamna hos en som verkade utgå från tankarna inom kbt. Men jag har hört att förhållandevis många fortfarande utgår från psykoanalys. Hade jag vetat det då hade jag förmodligen aldrig sökt hjälp överhuvudtaget.I ärlighetens namn är jag inte så djupt insatt i varken Freud eller Jung, men det som jag har läst väckte mest bara irritation och en stark lust att slå sönder nånting.

  • Göran S

    Den psykoanalytiker jag faktiskt tycker om att läsa är Fromm, och han är i många stycken mera av en samhällsfilosof. ”Flykten från friheten” är inte för inte en klassiker, och delar av ”Det glömda språket” (om myters och drömmars tolkning) är fortfarande läsvärda. ”Den destruktiva människan” tycker jag också kan rekommenderas.Annars har den rejält freudianske Bruno Bettelheim skrivit en bok med sagotolkningar som jag blev klart positivt överraskad av, men det är för länge sedan för att jag ska lita på att jag skulle uppskatta den även i dag.(Personligen föredrog jag dock de existentiella/humanistiska terapierna, men dem läste vi tyvärr inte så mycket om på psykologlinjen i Uppsala.)