Ett ogenomträngligt mörker

Okategoriserade

Så lyckades jag med att faktiskt bli klar med hemtentan i tid. Men inte är jag glad för det. Snart måste jag börja se mig om efter nåt ställe där jag kan lämna in min dator för reparation. Det är inga större fel på den egentligen, den fungerar nästan som vanligt, det är bara det att bildskärmen envisas med att endast visa ett ogenomträngligt mörker. Det jobbigaste är att jag inte längre kan lyssna på musik (nätet har jag ju ändå tillgång till genom högskolans datorsalar). Tystnaden i lägenheten är deprimerande.

Dessutom börjar jag bli allt mer rädd inför tanken på att skaffa mig ett yrkesliv. Jag vet inte om jag klarar av människor. Egentligen vill jag ju inte göra nånting annat än att sitta hemma och teckna.

Och nästa månad blir jag trettio år. Fy fan, allting suger.

Nästa gång ska jag skriva ett inlägg där jag bara är glad hela tiden.

  • http://www.blogger.com/profile/06211095992353113280 Malin

    Stackars datorn. Och jag känner ju liksom precis likadant, inför yrkeslivet! Hoppas det går braa för oss båda två… 😉

  • http://www.blogger.com/profile/08942471770602309424 JennyB

    Det är inte så farligt att bli trettio. Själv fick jag bara mer råg i ryggen, till skillnad från finmalda vetemjöl jag tidigare där haft.Problem med datorn däremot, det är allvarliga grejer.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ja, lägger datorn av så försvinner nästan allting. Musik, film, photoshop, större delen av mitt sociala liv…Tror jag har hittat ett ställe att lämna in den på nu i alla fall. Ska bara få tag på någon som kan följa med och hålla upp dörrar och sånt när jag bär dit den lilla skatten.

  • Walter.E.Dizzy

    Jag läser din blogg ibland. Det är beundransvärt, och kanske lite dumdristigt, att skriva så självutlämnande. Om jag hade en blogg, och det har jag sedan några veckor tillbaka(www.furuholm.blogspot.com) så skulle jag aldrig kunna lämna ut mig så där som du vågar göra.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Tack… tror jag ;)Det är en sak som är lite underligt med mig. Jag har alltid mer eller mindre haft social fobi och svårt för att närma mig andra människor, samtidigt som jag också alltid haft väldigt lätt för att vara självutlämnande när jag väl börjar prata (eller skriva).Jag vet inte riktigt varför, men jag har ytterst lite som håller mig tillbaka på den punkten. Kanske är det för att få ge utlopp för nånting, eftersom jag annars ofta är rätt hämmad. Eller kanske har det nåt med asperger att göra. Jag vet inte.

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf dollartecken

    En bra grej med att fylla 30 är att det faktiskt blir enklare att vara sig själv och gå sin egen väg (som du ju varit inne på tidigare i bloggen). Som ung människa har man ju en massa krav på sig att försöka vara en massa saker. Att vara ”gammal” verkar fungera som en ursäkt att göra och vara saker som kanske verkar tråkiga i vissas ögon. Bara du kommer över själva det skrämmande 30-strecket blir du nog nöjd med situationen.Jag har varit lat och bara sett första delen av The Story of God än, men den var bra.// Ulf, 36

  • http://www.blogger.com/profile/13872281779827534403 Nickan

    När jag häromdagen skulle titta på mig själv i hallspegeln – stod där en lönnfet gubbe på andra sidan.– Vem fan är du, frågade jag. Men jag fick bara samma fråga till svar. Fast lite gubbigare.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ulf:Det låter ju bra. Det finns säkert en massa fördelar med att vara trettio. Jag oroar mig mest över att man kanske blir helt ensam bland dem i sin egen ålder om att inte skaffa familjeliv och allt sånt. Att alla andra runt omkring blir ”vuxna”.Själv har jag inte sett tredje delen av The story of God än. Och jag får vackert vänta tills min dator är fixad.Nickan:Nåt sånt har jag inte varit med om än så länge. Men det låter ju nästan lite läskigt. Hallspegeln kanske är besatt eller nåt.

  • http://www.blogger.com/profile/13872281779827534403 Nickan

    Li: det är inte bara hallspegeln. Gubbjäveln verkar uppenbara sig i alla jävla speglar jag tittar i.Jag är rädd …

  • http://www.blogger.com/profile/14377175593781972772 Stef

    Jag hade alltid musik på när jag skulle sova. Då jag sov själv. Nu stänger jag av datorn varje kväll då den drar ström. Jag har lärt mig att somna utan musik. Men på senaste tiden gapar verkligen rummet helt, och jag får skumma drömmar, eller ickedrömmar. Så jag tror att jag ska försöka dra igång den vanan igen. Har iallafall turligt nog ett par högtalare som jag kan sätta iPoden på. Om du har något bärbart du brukar lyssna på musik med rekomenderar jag dig att skaffa högtalare till det. Bra att ha även när datorn inte lägger av.Hoppas det går bra med din dator.Jag är också skiträdd för ett yrkesliv. Men om jag fattat rätt är både du och jag inne på sidoyrken då man inte behöver träffa allt för många och ljudstarka människor ^^; (fördommar hohoho)Din födelsedag faller å andra sidan väldigt lägligt med Serieveckan i Göteborg, lust att gå ut och äta eller något? =)

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Nickan:Aj, aj. Då kanske det är nåt slags poltergeist. Att fenomenet snarare är kopplat till dig alltså.Stef:Jag överväger starkt att skaffa en mp3-spelare efter det här. Jag sa visserligen till mina föräldrar att de antingen kunde ge mig en mp3-spelare eller en digitalkamera till min födelsedag, men att jag helst ville ha kameran.De senaste nyheterna på datorfronten är att det inte alls är några fel på den. Det är hos bildskärmen som felet ligger.Att gå ut och äta eller nåt låter jätteroligt. 😀