Tjejkväll

Äntligen har julledigheten inträdit. Inga mer föreläsningar förrän i januari. Wheee!
I fredags gjorde jag något så ovanligt som att baka pepparkakor tillsammans med två andra tjejer från min klass (ger sånt vuxenpoäng? Det kändes som att det i alla fall gav rejält med kvinnopoäng. Jag hade till och med duschat och tvättat mig strax innan av ren nervositet). Efteråt drack vi glögg och småpratade. Det var trevligt, men jag kunde inte låta bli att oroa mig över att jag kanske pratade om fel saker eller råkade göra fel miner med ansiktet. Jag var så noga med att se till att le ofta (fast på rätt ställen då) att jag fick lite värk i käken efter ett tag.

När jag väl kommer igång med att prata har jag väldigt lätt för att bli personlig och utlämnande. Samtalsämnena rörde sig främst kring ganska harmlösa och småtrevliga saker (som till exempel skolan, bra film eller litteratur som vi senast snubblat över och svårigheten med att hitta lämpliga julklappar till släktingar), men jag upplevde det ändå som att jag ibland drog in alldeles för mycket misär. När jag skulle spinna vidare på saker som de pratade om var det så lätt att det bara slutade i nånting negativt. Och jag tycker ändå att jag inte varit med om mycket skit och elände i mitt liv.

En sak som gjorde mig glad var i alla fall att de båda två sade sig vara trötta och irriterade på föreställningen om att man måste gifta sig för att ett förhållande ska vara på riktigt. Och att det ofta togs som en självklarhet att man skulle skaffa barn. Jag nämnde att jag hade låtit sterilisera mig och de verkade inte tycka att det var konstigt. Men att jag dessutom lever i nåt slags öppet förhållande vågade jag inte riktigt tala om.

  • http://www.blogger.com/profile/06211095992353113280 Malin

    Det gör inget! Gud vilken lättnad med en person som kan vara lite uppfriskande negativ! Positiva, glättiga människor känns ju faktiskt väldigt ytliga. Att berätta om något som inte är solskensglatt är ofta att berätta om något som är personligt och det är ju de viktigaste utbytena i relationer, tycker jag i alla fall.Haha, efter en eller annan släktmiddag har jag också haft känningar i käkarna, efter att ha lett artigt för länge… Herreminje!

  • http://www.blogger.com/profile/09977758066933320267 Blomma Bladsdotter

    Har du steriliserat dig? Hur gammal är du? Visst måste man vara 25 för att sterilisera sig va?

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Malin: Ja, det är så sant som det är sagt! Mer misär åt folket! Öh, eller… du förstår vad jag menar.Blomma: Japp, man måste vara 25 för att få sterilisera sig. Själv genomgick jag operationen i våras och jag är 29 (hu! 30 i februari).

  • http://www.blogger.com/profile/14377175593781972772 Stef

    Lustigt nog är du en utav de personer jag känner som lättast att tala om riktigt personliga saker med. (Hoppas bara att jag inte gjort det för mycket, ehe) Du har ett lugnt intryck på ett bekvämt sätt som gör att man har lätt att ta till sig det du säger och anförtro dig saker. Så jag tror inte att du behöver oroa dig på den punkten :)Det sägs att det krävs mer ansiktsmuskler och ansträngning för att sura än för att le. Jag anser att det är lögn lögn lögn. Jag har alltid ett tröttare ansikte efter att jag smilat mycket.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Det var roligt att höra. :)Jag tycker definitivt inte att du pratat för mycket. Jag har vanligtvis mycket lättare att umgås med personer som är öppna och ganska utlämnande om sig själva.