Tidlös skönhet?

Jag läste nyligen i en vetenskapsblogg att några forskare från University of Texas kommit fram till att det mest tidlösa tecknet på kvinnlig skönhet var en smal midja. Forskarna hade studerat engelska texter från 1500-talet till 1700-talet, och även en del indiska och kinesiska skrifter från första århundradet respektive tredje århundradet evt. Att ett smalt midjemått är vackert var det enda som textförfattarna var överens om.
När man gör sådana här studier är det förstås viktigt att inte läsa in för mycket av nutidens värderingar, det vill säga att man inte anstränger sig för att se det som man vill se, men resultatet låter inte helt osannolikt. Undrar vad det skulle bli om man studerade uttalanden om manlig skönhet?

  • Sara

    Men i Candide (visserligen satirisk) skriver Voltaire om ”Cunigunda, fet och härlig” eller något i den stilen. Även om han kanske drev med den samhällsgruppen som hade sådana värderingar (svårt att avgöra om just det är satiriskt), så ska det ju i alla fall under perioder av ett ganska odefinierat ”förr” (senast under 1700-talet, skulle jag gissa på) ha varit vackert och, inte minst, ett tecken på hög status, att vara mer eller mindre tjock, så det låter lite överraskande. Men kanske gällde det ändå att ha en avsmalnande midja, eller så har detta inte i lika hög grad gällt kvinnor som män, eller så har den period som det gällt inte varit tillräckligt för att liksom sänka poängen på ”smal midja” i undersökningen…?

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Jag tänkte också på det där och tyckte att det lät lite underligt att alla texterna skulle ha varit så ense om den smala midjans skönhet. Men om jag fattat saken rätt så kunde det vara helt okej att vara lite mer generöst tilltagen på andra ställen, så länge som just midjan var smal. Jag har inte så jättebra koll, men under till exempel 1700-talet skulle väl kvinnorna gärna vara lite runda med breda höfter, samtidigt som de använde korsett för att smalna av midjan.

  • http://www.blogger.com/profile/06211095992353113280 Malin

    Jo, är det inte så att skönhetsidealet har växlat med samhällsklimatet? Jag kommer ihåg från en historiakurs (kanske när jag skrev om kvinnohistoria?) att det under någon tidsperiod i det svenska bondesamhället var stadigt byggda, arbetsdugliga kvinnor som åtråddes.

  • http://www.blogger.com/profile/08942471770602309424 JennyB

    Proportionellt smal, känns väl mest sannolikt ja.Vilket i sin tur avgörs av vidden på höfterna, och breda höfter har väl hyllats i konsten sedan istiden alltjämt rådde.När jag pluggade konstvetenskap hade vi en kurs om genusperspektiv på delar av konsthistorien. Då läste vi bla om ett fenomen som uppstått vid flera tillfällen: när det ansetts som tabu att avbilda helt eller delvis nakna kvinnokroppar inom måleri och skulptur, började man avbilda unga manskroppar i liknande poser istället. Ibland gav man dem även en femininiserad fysionomi.Pojkarna fick s a s vikariera som kvinnligt skönhetsideal.

  • Sara

    Li: Jo, det stämmer ju.. så det där med proportionellt smal är nog det som gäller. Förresten så tycker jag det var lustigt att jag skrev om Candide utan att veta att du skrivit precis om den i ett tidigare inlägg. 🙂 Vi läste den i gymnasiet, jag hoppas jag har refererat den rätt och inte blandat ihop någonting. (Ganska tätt inpå läste vi ”Den unge herr Werthers lidanden” eller hur den nu heter…)