Vad hände med disciplinen?

Jag fattar inte riktigt vad som har hänt med min studiedisciplin. Den är verkligen nere i botten. Jag har knappt fått nånting alls gjort under den här kursen och det börjar kännas riktigt pinsamt. I synnerhet som jag inte direkt har nånting utöver bristande inspiration att skylla på. Om jag ändå hade varit deprimerad eller nåt liknande. Men nädå, istället har jag varit oförskämt stabil så länge att jag knappt minns hur det var att ligga ihoprullad på sängen och fantisera om att skära sönder kroppen tills den blev lika vanställd som jag trodde att mitt inre måste vara (jag är överkänslig mot smärta så jag skulle aldrig ha gjort nåt sådant och idag känns även tankarna på detta direkt frånstötande).

Kanske drevs min tidigare studiedisciplin främst av ångest? Och nu när jag har insett att världen faktiskt inte går under i händelse av att jag lämnar in en tenta lite för sent, och när jag dessutom inte får några pengar från CSN längre, så försvann även en del av motivationen? Jaja, anledning till att känna sig oroad finns det inte förrän jag skulle förlora motivationen till att teckna och just nu förstår jag inte hur det någonsin skulle kunna inträffa.

  • http://www.blogger.com/profile/09977758066933320267 Blomma Bladsdotter

    Jag känner igen det där lite! De senaste vintrarna (faktiskt) har jag upptäckt mig befinna mig i ett tillstånd som liknar depression, men ändå inte är det. Egentligen trivs jag och mår bra och skrattar och är glad och tänker bra tankar varje dag, men är liksom för TRÖTT för att orka göra något, med resultatet att man blir handlingsförlamad och lite låg, som OM man vore deprimerad. Det är jobbigt, för man vet inte vad man ska göra åt det riktigt!

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Ja, usch! Man kan liksom inte göra så mycket annat än att försöka vänta ut det.

  • http://www.blogger.com/profile/08942471770602309424 JennyB

    Jag såg en koppling efter att ha varit med om samma sak gång efter annan – när min studiedisciplin gled ifrån mig, när jag undvek att åka hem till min egen lgh för att slippa se böckerna, då sysselsatte jag mig alltid med att teckna… Då tyckte jag att det var bra att jag alls gjorde NÅGOT, men det var ju egentligen för att teckna var det enda som jag verkligen ville.Tecknande som destruktiv aktivitet? Hm…

  • http://www.blogger.com/profile/09977758066933320267 Blomma Bladsdotter

    Man kan vara glad att man kommer bli pigg nån gång till april-maj igen. 🙂 Egentligen borde man plugga som vår och sommar, för att sedan ha vinterlov, haha. 🙂

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    jennyb: Haha! Ja, som alla gånger då man hellre suttit hemma och tecknat än att vara ute och umgås med folk. När jag var yngre tänkte jag att det kanske var tecknandets fel att jag var så socialt bortkommen. ”Is it my greatest gift and my greatest curse?” Men jag var ju bortkommen redan innan.blomma: Ja, kanske det. 🙂

  • http://www.blogger.com/profile/09977758066933320267 Blomma Bladsdotter

    Fast då kanske man skulle bli deppad om somrarna istället, haha! Det kanske är ledighetens frånvaro eller närvaro som gör det snarare än ljuset när- eller frånvaro. 🙂