Filosoficafé

Igår var jag på filosoficafé. Det brukar hållas ett sådant ungefär en gång i månaden i en av högskolans föreläsningssalar (varför de kallar det ”café” vet jag inte riktigt. Kanske för att man får en kort paus efter föreläsningen till att gå och köpa kaffe innan frågestunden börjar). Kvällens gäst var i alla fall historieprofessorn Dick Harrison som pratade om hur vi skapar schablonbilder av våra historiska epoker för att de lättare ska passa in i våran samtid. ”Den ljusa antiken” och ”den mörka medeltiden” är det klassiska exemplet, en föreställning som uppstod under Renässansen då man i stor utsträckning började ta till sig det antika kulturarvet. Antiken fick då representera en svunnen guldålder, medan det mesta under medeltiden bara hade varit skit och bedrövlig okunskap. Man behöver dock bara läsa lite i Iliaden, ett av antikens främsta verk, för att se att folk inte bara gick runt och filosoferade om höga ting hela dagarna, utan att de även uppskattade krig, blod, slafs och en jävla massa elände. Och att det inte minst förekom krig, blod, slafs och en jävla massa elände under antiken.

Ett annat exempel närmare i tid är det glada 20-talet och det dystra 30-talet, där det är väldigt lätt att kasta om etiketterna beroende på vad från dessa decennier som man väljer att framhäva. Och detta är ju sånt som man egentligen vet innerst inne, men de där schablonerna fortsätter ändå att produceras för att det underlättar vår samtid.
Underhållande föreläsning var det i alla fall – och ett välkommet avbrott från studierna som mest bara verkar göra mig på dåligt humör numera. Förutom att de inte just engagerar mig leder de även tankarna vidare till den oundvikliga framtiden och det är få saker som är mer skrämmande att tänka på.

Framtiden ter sig mest som ett stort svart hål. Utöver serietecknandet känns det knappt som om jag har några drömmar eller önskningar överhuvudtaget. Men å andra sidan… ingen vet ju vad som finns inuti de svarta hålen. Om man bara överlever de gravitationella tidvattenkrafterna kanske man kommer ut i ett helt annat universum…

  • http://www.blogger.com/profile/06211095992353113280 Malin

    Jag sa just till Nicklas idag att om jag fick välja avrättningsmetod (öh, vet inte riktigt hur jag kom in på det från början) så skulle jag välja att låta mig sugas in i ett svart hål.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Välj ett supermassivt svart hål i så fall. Det är tydligen så att ju större och massivare hålet är, desto längre tid tar det innan man känner av tidvattenkrafterna och blir helt utdragen (och dör). Man hinner alltså se mer innan man försvinner och det kan ju vara roligt. 😉