Filosoficafé II

Det senaste filosoficaféet på högskolan handlade om barockfilosofen Leibniz. Leibniz skrev Essais de Théodicée som publicerades 1710 och som namnet antyder utgick ifrån det klassiska teodicéproblemet, det vill säga hur en gud som antas vara god, allvetande och allsmäktig kan tillåta existensen av ondska i världen. Leibniz var den förste som använde sig av termen ”teodicé” för att beskriva denna frågeställning (från de grekiska orden theos=”gud” och dike=”rättvisa”), men själva frågeställningen hade förstås diskuterats fram och tillbaka långt tidigare.

Enligt föreläsaren var man under Leibniz tid väldigt rädda för ateister, trots att det samhälle som man levde i mer eller mindre omöjliggjorde existensen av ateism, i alla fall i vår betydelse. Rädslan verkade snarare komma från de lärda kristnas egna tankar om Gud, att de själva kunde se att allt inte riktigt gick ihop och att en ateistisk hållning kanske inte var helt åt helvete obefogad. Men en utbredd ateism skulle förstås innebära samhällets kollaps och därför gick man runt och fruktade dessa ateister som egentligen inte fanns.

Leibniz menade att vi lever i den bästa av alla möjliga världar. Gud vill alltid det goda, men en viss ofullkomlighet är nödvändig. Om världen var fullkomlig skulle den nämligen vara en avbild av Gud och människorna skulle inte kunna skilja skapelsen från skaparen. Gud tillåter alltså lidande och så kallad ondska på den grund att det leder till något gott. Enligt Leibniz kunde människorna sträva efter att frigöra sig från en del av lidandet, men ofullkomligheten i förhållandet till Gud gick det inte att komma ifrån. Trots dess brister är den dock den bästa av alla tänkbara världar (den som har läst Candide av Voltaire märker att en del gjorde sig lustiga över detta påstående redan under Leibniz tid).

Jag avslutar med att citera en populär sammanfattning av Teodicéproblemet som den grekiske filosofen Epikuros (341-270 fvt) ska ha gett upphov till (de mesta av Epikuros texter har gått förlorade, men hans argument citeras bland annat i Treatise on the Anger of God av teologen Lactantius):

Is God willing to prevent evil, but not able?

Then he is not Omnipotent.

Is he able but not willing?

Then he is malevolent.

Is God both able and willing?

Then whence cometh evil?

Is he neither able nor willing?

Then why call him God?

  • http://www.blogger.com/profile/12685390574267906048 Carl Jacobson

    Jag älskr din blogg – kanske inte så mycket för vad du säger, som för det fullständigt underbara sätt som du säger det på!Puss!

  • http://www.blogger.com/profile/03110132908752460732 ulf dollartecken

    Hej,varför pluggar du biblioteks- och informationsvetenskap om du är intresserad av filosofi och sådant? Min erfarenhet från den utbildningen var att den var väl så antiintellektuell och gymnasiemässig, så det verkar konstigt. Nåja.Nu ska jag snoka runt mer i bloggen.// Ulf

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Carl: Nämen tack!Ulf: För att jag fick för mig att jag ville ha en utbildning som man eventuellt kunde få nåt jobb av (som dessutom skulle vara uthärdligt att jobba med). Det som är riktigt intressant går det tyvärr nästan aldrig att göra nånting av.