Tillbaka i Borås

Hemkommen från Sandviken till ett regngrått Borås. Det regnade den dagen som jag åkte härifrån och det regnade den dag som jag kom tillbaka, men det är ju ingenting att förundras över längre. Snarare blir man förvånad de dagar som det inte regnar en endaste gång. Jag hade precis pustat ut efter den nästan sex timmar långa färden och fått i mig en skål med nudlar när Joacim ringde (han hade umgåtts med mig i Sandviken och skulle åka tillbaka till Uppsala några timmar efter mig) och meddelade att han råkat krocka med en moped när han var ute och cyklade och nu låg på Gävle Sjukhus. Inget verkade vara brutet tack och lov, men han fick skjuta upp sin hemresa och behövde nånstans att sova. Nånstans fick i det här fallet bli hos min familj. Tur att allt gick ganska väl för att ha gått illa. Eller tur i oturen heter det väl.

Vistelsen i Sandviken gick annars rätt bra. Jag träffade en del folk som jag inte sett på länge och återsåg även en massa miljöer. Jag och Stef traskade runt i ett regnigt Gävle och tittade på äldre hus, vilket bland annat ledde oss in på gatorna runt min gamla folkhögskola där jag gick en skrivarlinje 01-02.
Familjen var sig lik. Min syster Kim var dock mycket lättare att prata med nu sedan hon brutit upp (eller blivit utslängd snarare) från sin pojkvän och bytt ut knarket mot New Age. Hoppas att det håller i sig, hon verkade må mycket bättre nu än de tidigare gångerna som jag träffat henne.
Tyvärr hade jag ingen fungerande kamera med mig, men de första dagarna gjorde jag en del klotter i den plötsliga ledan över att inte ha en dator med bredband ständigt tillgänglig, och dokumenterade vissa saker som jag tyckte borde förevigas. Den mest lyckade var nog denna som jag gjorde av min yngsta lillasyster Nora (hon är åtta år) när hon dansade och mimade till gamla Beach Boys-låtar på ett sätt som skar sig väldigt roligt till texternas gulliga, menlösa innehåll.

Jag bodde i mina morföräldrars lägenhet. De har en liten sommarstuga ute på landsbygden strax utanför Sandviken som de höll till i. Det var onekligen lyxigt med en hel tvåa för sig själv och en oerhörd lättnad att slippa lyssna till ungarnas spring och skrik om dagarna och till mina äldre småsyskons oväsen om nätterna när de knullar fram och tillbaka med sina pojk- och flickvänner (nä, nu överdrev jag lite. Det förekommer helt lugna dagar hos min familj också). Det enda orosmolnet var väl när mina morföräldrar kom hem för att tvätta sig och man aldrig visste vilket humör min morfar var på. Han super rätt mycket i perioder och även om han aldrig blir otrevlig mot mig eller mina syskon, så brukar han gnälla fruktansvärt mycket och vara elak mot mormor. Deras äktenskap verkar inte ha varit det bästa, men av någon anledning blev det aldrig av att de skilde sig.
En dag när han retat upp sig över en skitsak och stämningen var tryckande och obehaglig, bestämde jag mig för att lämna lägenheten och cykla över till familjen istället. Knappt hade jag hunnit ut i trapphuset förrän han började gorma högljutt åt mormor. Jag fick lite dåligt samvete som bara flydde ifrån det hela.

Första dagen som jag var där blev min morfar förresten väldigt upprörd över att jag hade ett hål på ena knäet i mina strumpbyxor och att jag gick runt i kängor trots att det var sommar. Mina morföräldrar bär tydliga spår av den gamla skötsamhetskultur som utvecklades inom arbetarklassen i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, med disciplin, sparsamhet, punktlighet och självbildning som honnörsord. Det sistnämnda verkar de dock inte ha tagit till sig i någon större utsträckning och endast i min mormors fall innebär skötsamhet även nykterhet. Hur som helst, när min morfar omgående lade ut pengar till nya strumpbyxor och ett par mer passande sommarskor var det ingen idé att inflika att man inte brydde sig om det var några hål i strumpbyxorna eller att man faktiskt gillade att gå runt med kängorna. Det var bara att pallra sig iväg till affären.

Avslutningsvis var det ändå en förhållandevis trevlig vistelse. Mysteriet med kuken på teburken förblev dock olöst. Alla jag frågade nekade (och beklagade) i vanlig ordning till att ha utfört dådet. Mats trodde att det var jag själv som hade gjort det och sedan förträngt det. En av lillasystrarna befann sig emellertid på Öland och kunde således inte utfrågas. Till henne står mitt sista hopp.

  • http://www.blogger.com/profile/06211095992353113280 Malin

    Mycket intressant att läsa om ditt familjeliv i Sandviken! Hoppas Joacim kryar på sig.Det där mysteriet med kuken på teburken för övrigt fängslande.

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Jag pratade med Joacim igår och han verkar repa sig ganska snabbt. Efter att ha spenderat ungefär två dygn hos min familj sa han dock att han först nu började förstå vad jag gått igenom under min uppväxt. 😉

  • http://www.blogger.com/profile/06211095992353113280 Malin

    Haha! :DVa bra.

  • http://www.blogger.com/profile/13872281779827534403 Nickan

    Att man har kängor året om är tydligen en universell källa till irritation. Jag har genom åren fått utstå mycket spott och spe från familj och vänner för att jag gått omkring med doc-kängor eller stålhättade skor. Inte ens mina italienska motorcykelkängor har gillats.Hårdnackat vägrar jag sandaler och shorts. Istället bär jag jeans och i protest: träskor. Träskor väcker minst lika mycket irritation som kängor. De kan också fungera som ett trubbigt föremål en varm sommardag när tålamodet tryter …

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Aha? Jag trodde att träskor var lite mer accepterat. När jag var liten sprang jag ofta runt med såna på somrarna. Fast det var kanske en tillfällig trend just då.Att folk ska bry sig så mycket om vad andra har på fötterna…

  • http://www.blogger.com/profile/13872281779827534403 Nickan

    Vad är det för fel på kängor och trätollor? Och varför får alla idioter gå omkring ostraffat i färgglada plasttofflor?

  • http://www.blogger.com/profile/02559510775749516688 Mikke

    Plasttofflorna är någon sorts hämnd mot mänskligheten, den dagen någon ser mig i sådana – skjut mig, då har jag förlorat allt förstånd som gör mig till människa.