Wow!


Jag fick veta för en tid sedan att min serie ”Sexkomplex” från
Agnosis #3 citerades i en C-uppsats. Wow! Nu har jag även fått läsa uppsatsen ifråga. Den heter ”Knullnormativitetens diskurs” och är skriven av Helena Jäderberg vid Göteborgs universitet. Studien tar sin utgångspunkt i att det finns ett dominerande sätt att tala om sexuell praktik som har det heterosexuella vaginala samlaget som norm, och Jäderberg har undersökt hur denna diskurs kommer till uttryck i ett antal frågor ur RFSU’s frågelåda på nätet. Hon har också tittat på hur föreställningar kring manlig och kvinnlig sexualitet är knutna till den knullnormativa diskursen.

I inledningen understryker Jäderberg att hennes studie inte innebär att hon är kritisk mot det heterosexuella vaginala samlaget som sådant, utan bara mot den status som det innehar i förhållande till övrigt sex, vilket även var min inställning när jag tecknade ”Sexkomplex”. Dock borde jag kanske ha varit tydligare med detta, då det verkar vara lätt hänt att folk annars får för sig att man nedvärderar både samlag, penisar och män i allmänhet. Jag hörde till exempel en gång om en kille som läst ”Sexkomplex” och drog den något underliga slutsatsen att jag var asexuell och emot all sex. Öööh…

Hur som helst, sånt här tycker jag är väldigt intressant, så jag går vidare till uppsatsens resultat. Föreställningen om att sex= samlag förekom ibland, men endast bland frågeställarna. Den ifrågasattes nästan alltid av RFSU’s expertis (och den har väl ifrågasatts i flera decennier, så det övergår mitt förstånd hur den kan vara så fruktansvärt seglivad). Bland annat genom att placera oralsex och smeksex (som de valde att kalla det) på samma nivå som penetrationssex, istället för att reducera det som förspel. Att tillfredsställa varandra med händerna har väl aldrig ens haft något riktigt etablerat namn, vilket säger en hel del om det dominerande synsättet…

Knuten till den normativa diskursen var även föreställningen om den alltid potente och sexuellt redo mannen som behöver sex i mycket större utsträckning än kvinnan och därmed blir den aktiva parten. Kvinnan blir enligt detta synsätt passiv och den som ”ger sig själv” till den andre, i utbyte mot att mannen är förpliktigad att tillfredsställa även henne. I denna uppdelning i aktiv och passiv har mannen alltså ansvar både för sin egen och kvinnans orgasm. Detta ifrågasattes till viss del av RFSU’s expertis, som ibland uppmuntrade till viss manlig passivitet och att kvinnan måste visa hur hon vill ha det.

Jag försökte faktiskt även ta med den manliga prestationsångesten (som för männens del blir följden av det här synsättet) i ”Sexkomplex”, men det fanns inte riktigt utrymme för det så jag snuddar bara vid det lite lätt i figuren Davids automatiskt dåliga samvete och självförebråelser över att inte lyckats ha gett Sofi orgasm. Jag menar, det är klart att man ska vara lyhörd inför sin partners behov, men man ska ju inte ensam ha hela ansvaret.

Det här skulle jag förmodligen kunna skriva om resten av dagen, men nu är jag hungrig och måste gå och äta.