Nostalgi


När det gäller musik från innan jag var tjugo år får jag nästan bara nostalgikänslor av musik från gamla spel till 8-bitars Nintendo. Häromdagen tog jag dock hem låten ”Jimmy Dean” med Troll som jag minns att jag var riktigt förtjust i när jag var typ tolv år och inte visste bättre. Annars hade jag hopplöst dålig koll på vad som var inne även när jag var i den åldern. När folk i min klass frågade mig vad jag hade för favoritgrupper eller favoritlåtar ljög jag och upprepade bara vad jag hade hört de andra säga. Det räckte med att jag var en mesig tönt som var värdelös i idrott och inte ens var intresserad av killar, att vara avvikande på den punkten också skulle bara ha givit upphov till ännu mera hån. Faktum var att jag heller aldrig nämnde för någon att jag gillade låten ”Jimmy Dean”, för jag visste inte riktigt om det betraktades som tillåtet eller inte. Men jag hade den på kasettband hemma och jag spelade den om och om igen. Jag till och med hittade på en egen text och gjorde den till signaturmelodi för de seriefigurer som var mina senaste skapelser vid den tiden (dessa seriefigurer var för övrigt inspirerade av robotarna i Nintendospelet Mega Man, men det är en annan historia).

Det är inte undra på att man knappt har några positiva nostalgikänslor till musik eller annat från den där tiden. Det kopplas ständigt ihop med minnen om hur nästan allting som man gillade var ”fel” i andra jämnårigas ögon. Skolgårdar och klassiska skolgrejer som skrivböcker och linjaler kan fortfarande få mig att känna obehag. Och då blev jag ju i alla fall aldrig mobbad. Retad och hånad lite då och då, visst, men inget värre. Och den där ständiga förvirringen. Hur de andra i klassen verkade leva i en helt annan värld än jag, med andra normer och regler för hur man skulle se ut och bete sig. Nä, i skolan fick jag lära mig att man aldrig kunde vara helt säker på att andra människor inte ville en illa. Jag skulle inte vilja vara i den åldern igen för allting i världen. Det är i alla fall en fördel med att vara vuxen.

  • http://www.blogger.com/profile/06211095992353113280 Malin

    Vilken söt bild!Usch, jag skulle heller aldrig vilja hamna i tolvårsåldern igen. Jag skulle inte ens vilja backa tio år faktiskt! Det var inte bättre förr… 🙂

  • http://www.blogger.com/profile/09513866212871593402 Li

    Nej, nånstans mellan tjugo och tjugofem kändes möjligen som en bra ålder att stanna på.

  • http://www.blogger.com/profile/14377175593781972772 stef

    Jag har förträngt det mesta som hände innan jag flyttade hemifrån. Det är lite synd, eftersom jag glömt hur jag mötte några av mina vänner O_o;Men jag minns att jag skrev i min dagbok någon gång under högstadiet:Livet är ett skådespel. Men jag kan inte agera.