I am a synthpopper, yes I am


Det var som fan! Slagsmålsklubben ska komma hit och spela i Borås. Undrar om det betyder att de börjat bli trendiga eller att det faktiskt är ett synth-vänligare klimat här nere. Det var ju inte länge sedan som Pluxus spelade på Trägårn. Det är nästan så att man borde gå och se dem av ren tacksamhet över att slutligen ha dessa evanemang i sin närhet. Å andra sidan gick jag på Pluxuskonserten och mina dagboksanteckningar från den kvällen är allt annat än muntra. De lyder som följer:

Jaha, då har man sett Pluxus live. Tyvärr känns det bara som en axelryckning. Det var på Trägårn i Borås, samma ställe som Club Epsilon brukar spela synth- och gothmusik på ibland. Naturligtvis fick jag gå dit själv igen. Frågade en tjej i min klass om hon ville hänga med, men hon skulle på nåt studentkårs-tjosan ungefär vid samma tid. Så där stod jag, uppklädd i svart syntharmundering med orange slips (så stolt över att jag efter mycket om och men lyckades få till en någorlunda hyfsad slipsknut) och randiga knästrumpor, ensam för mig själv bland hopar av glada, skrattande människor. Efter en stund knackade en kille mig på axeln och frågade hur det var med mig.
”Ja, det är väl bra”, svarade jag.
”Okej”, sa han. ”Ville bara höra mig för”.
Förmodligen såg jag väl konstig ut för att jag inte hoppade runt och skrattade som alla andra tjejer gjorde. Jag försökte le lite då och då för att visa att allt faktiskt stod rätt till.

Spelningen var helt okej, men jag tycker inte lika bra om Pluxus nya stil. All den charmiga nördigheten är ju borta. Fram för mer käck, opretentiös tv-spelspop! Det kändes ganska skönt när jag var hemma igen och jag kunde inte låta bli att tänka att jag bara gör sådana här saker för att man SKA göra dem. För att jag inte ska verka helt eländig i jämförelse med andra unga människor. Mina tankar for till ett visst stycke i ”Kamalas bok” av Inger Edelfeldt:

”Egentligen förstår jag inte varför jag inte är gladare. Jag träffar ju folk, går på fester och konserter, jag gör egentligen allt man ska göra när man är ung, och ändå känns det som om alltsammans är fusk. För vad jag verkligen är kan jag inte visa för någon.”

Ja, ni hör själva hur det låter. Men känner jag mig själv rätt kommer jag nog inte kunna låta bli att gå dit ändå.
Terror Flynn Ok Ok!