Gunvor Göranssons stora kulturpris

100_3160

I torsdags mottog jag Gunvor Göranssons stora kulturpris. För min ”skarpa, kunniga och välformulerade berättarkonst”. Priset delas ut en gång om året till personer som sysslar med kultur och som är verksamma i eller har anknytning till Sandviken. Det ägde rum i Högbo kyrka. Jag var fruktansvärt nervös eftersom jag hade lovat att jag skulle hålla ett kort tal efteråt. Jag kan ha svårt att få fram vissa ord ibland när jag talar inför folk, även inför vänner som jag känner mig avslappnad med. Men det gick faktiskt bra.

Jag känner mig djupt hedrad att ha fått den här utmärkelsen.

Sneak peek

theoi01

Här är en sida från den senaste serien som jag gjort. Det är en ganska kort serie som handlar om hur jag som ateist förhåller mig till mina grekiska mytologi-serier, samt det faktum att hur jag väljer att tolka myterna faktiskt kan förolämpa vissa människor (så vitt jag vet har dock ingen blivit allvarligt förolämpad av mina serier hittills). Förhoppningsvis kommer serien kunna läsas i en antologi senare i höst.

Bland de döda i Vingåker

Jag var hos Patrik i Vingåker och tecknade mellan den 21 juli och 1 augusti. Jag gillar Vingåker. Det är ganska fint där. Ett av mina favoritställen är ett promenadstråk som går genom ett gammalt gravfält från järnåldern. Det innehåller även en så kallad domarring, även om den inte är helt lätt att upptäcka i det höga gräset. Domarringar är gravanläggningar, men under medeltiden trodde man att de hade varit en sorts tingsplatser, därav namnet.

100_3144100_3142

Varje gång jag går där blir jag inspirerad till att göra serier baserade på fornnordisk mytologi och folklore.

Hjälteben på polska

100_3141

Jag glömde berätta att jag skickade in min serie ”Hjälteben” till det polska seriefanzinet Krakers (om man nu kan kalla det fanzin, för det ser ganska påkostat ut). Alltid lika roligt att se sina serier översatta till andra språk.

100_3140

”Hjälteben” är en serie som jag annars inte riktigt vet var jag ska göra av. Den är ovanligt kort jämfört med mina andra mytologiska serier (femton sidor) och min plan från början var att den skulle ingå i en bok tillsammans med andra korta och halvlånga historier. Det var innan som jag insåg att ”Athena – Pappas flicka” skulle bli så lång att den på egen hand kunde fylla ut en bok. Och sedan dess har alla mina mytologiska serier blivit minst hundra sidor långa. Så i nuläget vet jag inte var man egentligen skulle kunna stoppa in ”Hjälteben”.

Bilder från Grekland

förminskad01

Utanför det svenska institutet i Athen. Vi hyrde ett rum på deras takvåning. Det kändes lika pampigt varenda gång man gick igenom de där stora dörrarna. Under veckan som vi bodde där var vi de enda gästerna, vilket innebar att vi efter kontorstid hade hela huset för oss själva. Det var en ganska overklig känsla.

förminskad02

Man kunde se Akropolis från takterrassen. Under dagarna var det nästan omöjligt att vistas där ute på grund av solen (Joacim råkade bränna fötterna när han gick barfota över de heta golvplattorna utan att tänka sig för), men det var väldigt mysigt att sitta där på kvällen. Hade vi varit smarta hade vi ställt om våran dygnsrytm lite grand innan vi åkte, och stigit upp väldigt tidigt på morgonen, istället för att försöka vara aktiva när det var som varmast.

delfi (26)

delfi (44)

Men vi fick ändå en del gjort. Jag spenderade en del timmar i det Nordiska Biblioteket (ett litet bibliotek som drivs av det svenska, finska, norska och danska instituten, och som främst har böcker om antikens Grekland). Vi gjorde också några utfärder till platser utanför Aten: Delfi, Sounion och Brauron (jag hade velat se Mykene också, men vi hade inte riktigt energi till det). Utsikten i Delfi fick min hjärna att explodera lite grand varje gång jag försökte ta in den.

sounion (9) sounion (20)

Poseidons tempel vid Kap Sounion. Det sägs vara här som kung Aigeus kastade sig i havet när han trodde att han hade förlorat sin son Theseus. Havet kallas sedan dess det Egeiska havet.

brauron (5) brauron (22)

Artemis helgedom i Brauron, en av Attikas få våtmarker. En slags övergångsrit för unga flickor, Arkteia, ska ha ägt rum här. Flickorna fick bo en tid i helgedomen och tjäna Artemis som arktoi (”björnar”) för att förberedas för sin kommande roll som maka och mor.

100_2973

Sist men inte minst måste jag visa den här enorma kakan med glass som jag och Joacim fick på ett café i Athen. Vi försökte, men vi fick inte i oss hela.